De ingår i RUM:s, Riksförbundet Unga Musikanters, blåslandslag. Konserten var en uppvärmning inför helgens stora äventyr: World Music Contest i Kerkrade i Nederländerna, där orkestrar från hela världen möts och tävlar.
Erik Lind, 22, kommer från Norrköping och är en av orkesterns slagverkare. Han berättar att det här är andra året han är med i blåslandslaget. Första gången var 2019. Då hade han mött Perry Göransson, som är projektledare för RUM:s blåslandslag, på en blåsmusikfestival i Västerås. Perrys orkester var då i behov av slagverk och Erik ansökte.
För Erik är helgens tävling den första internationella musiktävlingen.
– Vi har en ganska tuff utmaning framför oss. Såklart är målet att vinna, men det viktigaste är ju att träffas och spela tillsammans, säger Erik Lind.
Erik tycker samtidigt att orkestern i sig är en utmaning för dess medlemmar. Han jämför det med ett pussel: även om man saknar några bitar så kan man se helheten, men det blir som bäst om alla håller reda sin pusselbit.
– Det är inte så att man kan komma och vara oförberedd.
En annan slagverkare i blåslandslaget är Tomas Björn, 20, kommer från Linköping. Tomas sitter i styrelsen för Sveriges unga blåsare som är med och subventionerar evenemanget, och har på så sätt kommit i kontakt med Perry Göransson.
– Det är stressigt men det är kul. Man får träffa folk som också tycker det är kul, så man kan nörda ner sig lite, säger Tomas Björn.
Tomas är van vid att tävla utomlands. Han har spelat i bland annat Berlin och Los Angeles – men han har aldrig varit med i WMC förut.
Konserten i Mjölby är en liten tillställning, om man jämför med Musik-VM. Men Tomas är positivt inställd.
– Det är väl inte höjdpunkten, men konsert som konsert. Man bli ju alltid laddad.
Både Erik och Tomas hoppas på en professionell karriär inom musik. När han inte kan vara med i blåslandslaget längre (på grund av maxåldern som är 25) ser Erik framför sig ett kandidatprogram i musik.
– Man blir lite sentimental, när man tänker på att man kommer behöva sluta i orkestern.
Både Erik och Tomas tycker att sammanhållningen i orkestern har varit bra. Aktiviteter och gemensamma intressen har flätat samman ungdomarna.
– Även om man inte känner någon när man kommer hit så hittar man kompisar direkt.
– Vi kan relatera till varandra hela tiden. Man känner igen sig: "Tänk om man spelar fel".