Det känns viktigt att poängtera att Jens Garnfeldt är en mycket perifer företeelse, också i frikyrkan. De flesta frikyrkligt aktiva har ingen aning om vem han är, och det är absolut ingen ”het fråga” på kyrkfolkets agenda. Att beskriva det som en ny rörelse är missvisande. Tvärtom är det ett ganska typiskt exempel på 80-talets Livets Ord-era med Ulf Ekman i spetsen. Ingenting är nytt under solen.
Jag har aldrig besökt Garnfelds möten, men de frågetecken som väcks runt hans insamlingsmetoder måste tas på allvar. Som församlingspastor drar jag öronen åt mig när man blandar ihop frågan om helande med insamling av stora belopp. Sådan retorik hör inte hemma i en sund kristen församlingsmiljö. Jag ställer mig också starkt tveksam till ”profetiska tilltal” om hur mycket pengar folk ska ge bort. Det luktar manipulation lång väg.
Varje kristen kyrka samlar in pengar. Det är inget konstigt med det. För det samfund jag själv finns i, Evangeliska Frikyrkan, innebär det att vi kan arbeta med exempelvis församlingar och humanitärt bistånd i ett 40-tal länder i världen. Men det måste givetvis finnas en transparens angående vad pengarna går till. Man har rätt att som gåvogivare få svar på ett antal kontrollfrågor, annars bör man inte ge.
Angående den principiella frågan om helande och bön för sjuka, tycker jag Carlander uttrycker sig på ett anmärkningsvärt sätt då han – så teologie licenciat han är – påstår att Gud aldrig någonsin botar människor som svar på bön. Hur vet han det? Kastar han inte ut barnet med badvattnet? I Ryttargårdskyrkan ber vi, precis som i andra kyrkor, för den som är sjuk i våra gudstjänster, helt utan uppjagad stämning eller suggestion.
Som pastor ber jag även regelbundet för människor vid sjukbäddar och i hem. Det ska inte, som Carlander påstår, förstås som enbart en symbolisk omsorgshandling, utan det är en uppriktig bön om att Gud ska handla. Den kristna trons kärna är att Jesus uppstod från de döda. Om det har skett, då blir det inte så uppseendeväckande att tro att Gud också kan svara på bön.
Bön för sjuka svarar inte tillfredställande på lidandets problem. Ingen seriös kristen påstår att bön är en ”quick fix”. Människor lider, ofta på ett ohyggligt sätt. Men mitt i detta kommer ibland en försmak av hur Guds framtida värld kommer att se ut. Där finns ingen sjukdom, ingen död. I nuläget är tillvaron full av både djävulskap och härlighet, och de flesta människor, inklusive jag själv, får smaka på både och.
Min erfarenhet är dock att Gud i sin godhet vill möta människors behov, och att Han gör det utan skumma avsikter. Han är inte ute efter oss (eller våra pengar). Tvärtom ger Han, som det står i Nya testamentet, ”åt alla utan förbehåll eller förebråelser”. Att ödmjukt be om Guds ingripande har kristna gjort i alla tider. Det gör även vi.