Är Barack Obama en misslyckad president eller är det något fel på de amerikanska väljarna?
Presidentens förtroendesiffror är rekordlåga och i mellanårsvalet häromveckan erövrade republikanerna majoriteten i senaten och förstärkte sin redan stora majoritet i representanthuset. Samtidigt visar opinionsundersökningar att väljarna sannerligen inte har något nämnvärt förtroende för de republikanska ledarna heller.
Alltfler kommentatorer talar om Obamas tid i Vita huset som ett misslyckande. Och på många sätt är det det. Men beror det på att Obama inte förmått leva upp till kraven på en amerikansk president? Det är mera diskutabelt.
Allt kör fast
Ett obestridligt faktum är att mycket av vad presidenten föreslagit har kört fast i kongressen. Obama har inte brytt sig om att umgås med kongressledarna säger kritikerna. Men hur kul kan det vara att ta ett glas med oppositionspolitiker som säger att deras främsta mål är att stoppa vad helst presidenten föreslår?
Det amerikanska systemet med en maktdelning mellan president och kongress förutsätter att de kan samarbeta. Men kongressens republikaner ville definitivt aldrig samarbeta med Barack Obama. Republikanernas senatsledare Mitch McConnell klargjorde omedelbart efter att Obama valts till president att hans främsta politiska mål var att se till att denne inte blev omvald.
Med detta misslyckades han till mångas förvåning. Desto mera framgångsrik har han och hans kolleger i representanthuset varit i att lägga krokben för presidentens politik.
Sjukvårdsreformen
Under sin första tid i Vita huset hade Obamas parti majoriteten både i senaten och i representanthuset. Men det var ingen garanti för att han skulle få igenom sina förslag. Särskilt representanthusets ledamöter, som bara sitter på tvååriga mandat, har hela tiden siktet inställt på att bli omvalda. Det är inte som i Sverige att en regering alltid kan räkna med att de(t) egna partiets(ernas) riksdagsmän lojalt röstar ja till alla regeringsförslag.
Men under sina första år fick Obama faktiskt igenom sitt förslag om allmän sjukvårdsförsäkring, om än i en version ganska fylld av hänsyn till olika specialintressen. Men trots att reformen nästan helt överenstämde med en lag i delstaten Massachusetts som införts under den republikanske guvernören Mitt Romney har republikanerna gjort dess avskaffande till sitt viktigaste politiska mål. Representanthuset har oräkneliga gånger röstat för lagens upphävande, men eftersom demokraterna haft majoriteten i senaten har dessa omröstningar varit helt meningslösa.
Extremt politiskt klimat
Nu skulle man tro att den demokratiska majoritetten i senaten åtminstone gjort att presidentens utnämningar passerat relativt smidigt. (Höga poster som domare, ambassadörer och givetvis regeringsmedlemmar ska godkännas av senaten). Men också här har republikanerna hittat metoder att sätta sig på tvären så att somliga utnämningar fastnat och ibland tvingat de utsedda att dra sig tillbaka.
Det är i detta extrema politiska klimat som Obama haft att regera. Allt han sagt eller gjort har misstänkliggjorts av republikanerna och det mesta av presidentens förslag har fastnat i kongressen. Kongressen har slagit sitt eget rekord i att inte fatta positiva beslut. Och någon sorts rekord var det också när man vägrade att ta ett budgetbeslut så att all federal verksamhet i USA plötsligt stod stilla i brist på pengar.
Tea-Party
Efter sin valseger står emellertid republikanerna nu i en ny situation. Det är de som bestämmer. De kan inte längre skylla på Vita huset om inga beslut fattas. Och om de vill vinna nästa presidentval måste de övertyga väljarna om att de är regeringsdugliga.
Republikanernas ledare i kongressen verkar ha fattat det. Mitch McConnell deklarerade omedelbart efter valet att det är helt meningslöst att fatta beslut om att upphäva sjukvårdslagen. Ett sådant beslut kan presidenten stoppa med sitt veto. Republikanerna får vänta till dess de återerövrat Vita huset. För de har inte gett upp.
Men partiets ivrigaste falang, Tea Party-rörelsen, vill inte höra på det örat. De tycker tvärtom att det vore en god idé att tvinga presidenten att avstå från att på egen hand reformera immigrationslagen genom att hota med att i så fall återigen stänga all federal verksamhet. Partiets mera måttfulla ledare inser att det skulle drabba dem själva hårdast hos väljarna.
De missnöjda
Så det blir nog rätt mycket inbördeskrig bland republikanerna efter denna valseger. Men varför gick det som det gjorde?
För det första val valdeltagandet rekordlågt, bara 38 procent.
Men viktigare att det precis som i Europa finns en utbredd oro hos väljarna och brist på tilltro till att politikerna kan göra något åt det. I USA med hittills 9 fall av Ebola är över 50 procent av befolkningen orolig för att drabbas av sjukdomen. Och de tror inte att hälsovården har läget under kontroll.
I Europa har oron och misstron lett till röster på invandringsfientliga och högerextrema partier. I USA har väljarna inte förtroende för något av de två partierna, men republikanerna som inte står för makten i Washington har fått många av de missnöjdas röster. Andra röstade inte alls.
Clinton & Bush på nytt
Demokraterna har gjort ett stort misstag genom att inte tveklöst ställa upp bakom Obama och hans reformpolitik. En senatskandidat gick så långt att hon vägrade tala om ifall hon röstat på Obama i förra valet. Den taktiken har spätt på misstron mot Vita huset och blev ett viktigt bidrag till valnederlaget.
Blir det Hillary Clinton och Jeb Bush (George W:s bror) som ska slåss om presidentposten 2016? Det kan bli ett spännande val. Årets valresultat ger nog ingen fingervisning om resultatet.