Artist ända ut i fingerspetsarna

Konsert

Lill Lindfors

Betyg 3

Crusellhallen i Linköping 4/2. Även Flygeln i Norrköping 6/2.

Det var också signatur-sången som Lill Lindfors inledde med. Annars förekom inga av hennes klassiska hits under konsertens första avdelning. I början fick hon fila av höjdtonerna och välja enklare lösningar, men efter hand hann rösten ifatt henne. 

Om den vokala toppformen inte var där i alla lägen så var tajming och frasering – hennes adelsmärken – dock solida från början. Jag njöt av gunget i Cornelis´ ”Felicia försvann”. Hon gjorde också en fin insats i ”Om du nånsin kommer fram till Samarkand”, elegant arrangerad och i ett härligt samspel med basisten Johan Granström.

Hennes fem musiker var hur bra som helst. Pianisten Claes Crona är en oöverträffad beledsagare, som denna gång höll en tämligen låg profil. Mer utrymme att glänsa fick gitarristen Mats Norrefalk, något han gjorde i sitt paradnummer ”La Partida” på den lilla oktavgitarren.

Mellan sångerna levererade La Lindfors anekdoter, flera var roliga medan andra blev stillastående utfyllnad. Att en stor del av publiken var ungefär lika gamla som hon innebar att åldersskämten uppskattades och skrattades åt, det är ett vanligt fenomen. Det faktum att hon då och då glömde bort texten vände hon till sin fördel och fick publikens sympatier – hoppas det inte var kalkylerat…

Konserten var generös, när det obligatoriska slutnumret ”Du är den ende” klingade av så hade det gått tre timmar sedan den började.