Artscapes väggar sjunger av liv

Konst

Artscape

Väggkonst på tio adresser i Linköping

I Linköping finns tio jättebilder klara och ytterligare ett antal finns i Åtvidaberg, Mjölby och Motala. Sammanlagt blir det 16 monumentalverk i Region Östergötland. Ett mycket bra initiativ av den ideella gatukonstorganisationen Artscape. Skönt är det också att kommuner, fastighetsägare, regionen, banker och företag ställt sig positiva och bidragit med uppmuntran och medel.

Förr var det mycket gnäll kring gatukonst och graffiti. Ofta ansågs det som verk av odågor och offentlig skadegörelse.

Artscape har gett gatukonsten ett förhöjt kvalitetsrenommé. Se bara på resultaten. De annars tomma och trista väggarna sjunger nu av liv. Fasader revitaliseras liksom hela miljön runt omkring.

Eftersom det är både svenska och internationella konstnärer som medverkar tillsammans med kollegor och ibland inbjudna ungdomar lokalt, blir variationen står. Serietidningsstil, abstrakt/konkret konst, naturmotiv, surrealistiska fantasier, dekorativa iscensättningar, berättelser och mycket annat.

I Linköping finns till exempel abstraktioner och lustfyllda lekar med perspektiv på Götgatan 19, Vasavägen 13 och Klostergatan 39. Denna konstsyn och metod fungerar ofta väldigt bra i offentlig miljö, beprövad sedan modernismens ungdom.

Djur- och naturmotiv återfinns på Göran Dyks 2, Snickaregatan 5, Skäggetorps centrum samt P-huset Baggens väggytor. Fast man undrar hur denna kategori står sig över tid med sitt illustrativa narrativ. Trevligt i början, men abstrakta mönster lever måhända längre.

Skäggetorpsskolan har försetts med dubbla emoji-liknande och glada figurer. Rätt kul faktiskt. En liknande ungdomsbaserad hållning finns i Berga, graffitimålningen av Code 26 på Bergahallens vägg. En intrikat och flätverksliknande skapelse.

Imponerande i sin höjd och kraft är den otroligt häftiga höghusmålningen av Captain Kris på Prästbolsgatan 21 i Berga. Tecknad serie, science fiction och populärkultur i superskala.

Slutligen är det bara att hålla med SVT:s konstkritiker Dennis Dahlquist att det är fel att kalla denna konstform för ”festivaler”. Som om det vore något efemärt och snabbt förgånget. Detta är offentlig konst värd att respektera! På kort tid och med intensiv arbetsinsats av ofta hög, ibland varierande verkshöjd, utan anlag för svindel, skapas konstverk som kan upplevas av alla och envar.