Bebis till salu på svarta börsen i Sydkorea

"Min vackra stjärna" är ett vemodigt och hjärtevarmt drama av regissören till "Shoplifters".

En sorts vänskap utvecklas mellan en omaka trio när de försöker sälja en bebis på svarta börsen i Hirokazu Kore-edas nya film.

En sorts vänskap utvecklas mellan en omaka trio när de försöker sälja en bebis på svarta börsen i Hirokazu Kore-edas nya film.

Foto: TriArt

Recension2022-12-08 11:58
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Drama

Titel: Min vackra stjärna

Visas på: Bio

I rollerna: Dong-won Gang, Ju-eun Lee, Kang-ho Song

Regi: Hirokazu Kore-eda

Speltid: 129 min

Betyg: 4

I sydkoreanska kyrkans "Baby box" kan mammor lämna bort sina oönskade barn. Inga frågor ställs. Barnen hamnar sedan på barnhem och adopteras kanske bort. Men när filmens unga mamma, So Yong (Ju-eun Lee), ångrar sig dagen efter att hon lämnat sitt barn finns det inte på kyrkans barnhem. Sonen har smusslats undan och ska säljas till något par som inte har sina papper i ordning för en legal adoption. En anställd på barnhemmet, Dong-soo (Dong-won Gang), är nämligen i maskopi med en skuldsatt tvätteriägare, Sang-hyeon (Kang-ho Song). Tillsammans säljer de föräldralösa barn på svarta marknaden.

So Yong får följa med på en roadtrip i en rostig skåpbil för att träffa paren som har svarat på annonsen om att köpa hennes barn. Under resan utvecklar trion en sorts vänskap. De förenas i omsorgerna om den lille babyn och får allt svårare att hitta något passande föräldrapar. Men ett par poliser är de illegala babyhandlarna på spåren och följer efter dem för att kunna ta dem på bar gärning.

Som i sin tidigare film, "Shoplifters", berättar regissören Hirokazu Kore-eda om människor på samhällets skuggsida. Om de som livet inte har varit så nådigt mot och som är mer eller mindre kriminella, men som ändå visar sig ha hjärtat på rätt ställe. Åtminstone ibland. Det kan låta lite smetigt klichéartat men när berättelsen vindlar iväg och personporträtten fördjupas så blir det allt annat än det.

Alla filmens rollfigurer har flera fasetter av ont, gott och allmän ofullkomlighet och de delar på ett eller annat sätt erfarenheten av att vara övergiven. Den lilla babyn blir till berättelsens innersta nerv som den både vemodiga och lätt humoristiska handlingen kretsar kring. Inledningsvis spretar intrigen betänkligt med trådar som löper åt olika håll. Perifert finns också en mordhistoria, kanske två. Trådarna löper ihop efter hand och slutet vittnar om att berättelse kommer att fortgå även efter filmens eftertexter.

Sydkorea är ett land som har lämnat bort många barn för adoption till västvärlden. Det har på senare tid uppdagats att det kan finnas oegentligheter bakom en del av transaktionerna. Den här filmen blir till en lika belysande som poetisk och fantasifull kommentar till detta och ger publiken en del att fundera över.

I Sydkorea kan mammor lämna bort oönskade barn i kyrkans så kallade "Baby box". Så gör den unga mamman So Yong (Ju-eun Lee).
I Sydkorea kan mammor lämna bort oönskade barn i kyrkans så kallade "Baby box". Så gör den unga mamman So Yong (Ju-eun Lee).