"The fast and the furious" på svenska landsbygden

Komedi

Titel: Ett sista race
Visas på: Bio
I rollerna: David Hellenius, Malin Åkerman, Jonas Karlsson
Regi: Edward af Sillén
Speltid: 111 min
Betyg: 2

Det bränns gummi och sladdas i grus med gnisslande bromsar till ett ljudspår med hårdrock. Ett antal motorintresserade i olika åldrar ställer upp på ett streetrace, några för sista gången. Loppet är initierat av den inte särskilt mogne TT, spelad av Jonas Karlsson med tuppig uppsyn.

Hans mesta motståndare genom åren, Dennis (David Hellenius), har tidigare levt lite vid sidan av lagen. Men numera är hans liv stillsamt som cyklande mackföreståndare på västgötska landsbygden. Hans exfru Tove (Malin Åkerman) har ny partner. Dennis och Toves dotter Hanna (Elsa Öhrn) är 17 år och har en pojkvän (Malte Gårdinger) med bil. De ställer upp i tävlingen till Hannas föräldrars förtret.

Loppet går mellan Hjo och Gällivare. Drivmedlet för alla deltagande bilar utom en är bensin men handlingens verkliga drivmedel är huvudpersonernas relationer.

I denna bygdespelsversion av "The fast and the furious" är det mycket som känns otidsenligt. Inte bara att stora mängder fossila bränslen går åt medan den städade elbilsföraren (Johan Glans) åker på symboliskt däng för sin miljöpräktighet. Filmen dras dessutom med en grabbig och gubbig raggarromantik i Ronny och Ragges fotspår (googla ungdomar!).

Det är unken flabbhumor när miss Hjo 1972 är rynkig och cigarettrökande starterpingla för loppet. Men det är ändå charmigt när de åldrade raggarna Leffe (Peter Dalle) och Blomman (Johan Ulveson) drömmer om att få vara lika frihetsälskande på vägen som Thelma och Louise i den klassiska filmen. Bromancen mellan den kuschade Steffe (Ola Forssmed) och översittaren TT kan möjligen beskrivas som lite mer samtida stoff.

Nästan hela svenska humoreliten fladdrar förbi, som så ofta i den här typen av svensk filmkomedi. Många är sorgligt underanvända i mindre roller. Till exempel Sissela Kyle som sträng värdegrundskonsult för polisen och Per Fritzell som jovialisk och kvarglömd morförälder i baksätet på en stulen folkabuss.

Hela konceptet känns igen från "Göta kanal"-filmerna och det snällaste som går att säga om "Ett sista race" är att filmmakarna har bemödat sig om att göra handlingen anpassad för olika åldrar, och att de har kryddat rikligt med referenser till andra filmer. Och ja, det händer ett par gånger att jag drar på munnen.