Konsert
”Christmas Night” med Jessica Andersson, Linda Pritchard, John Lundvik och Bruno Mitsogiannis
Crusellhallen i Linköping 10/12
Det brukar vara några känslosamma nummer om barnen och nära och kära, några upphottade julklassiker och så dyker en överlastad ”O helga natt” upp mot slutet. Tja, vad ska man göra – om det är det alla vill ha?
Jag trodde nog i lördags att jag gick till ännu ett sådant exempel, där fyra artister med varsin egen lyskraft skulle kämpa om utrymmet. Men jag hade fel, åtminstone delvis. Visst kände alla igen konceptet, men i och med en varierad och lite annorlunda repertoar blev slutintrycket mycket gott!
De fyra huvudpersonerna har omvittnat bra sångröster. Bruno Mitsogiannis ”Ave Maria” var inget för de Schubert-renläriga, men vilken röstkontroll! Rockiga ”Run run Rudolph” passade Jessica Anderssons pipa perfekt. John Lundvik hade skrivit flera av kvällens sånger, han sjöng suveränt och berörande i sin ”Änglavakt”. För att inte tala om när Linda Pritchard hissade segel i ”Over the rainbow” – vilken rysare!
Det är lite tjusigt när soliststjärnorna ställer in sig i kör-ledet och supportar den som för tillfället har huvudrollen – i synnerhet när det låter bra, vilket inte alltid är fallet med utpräglade soloröster. Men här var det oftast klockrent, kanske med undantag av den känsliga ”Gläns över sjö och strand”, som blev statisk och lite svajig.
Mitsogiannis och Lundvik sökte ibland applåder och jubel lite väl uppenbart. Men deras ”White Christmas” var kul: Lundvik sjöng källardjupt som Christer Sjögren medan Mitsogiannis låg i falsettläge à la Frankie Valli.
Låtvalen gick befriande nog utöver den gängse jul-slentrianen; har fanns mycket som jag aldrig hade hört, vilket höll intresset vid liv. Det mesta var övertygande, förutom Jerry Williams-tributen som aldrig lyfte. Sångarna backades upp av ett kompetent band som mestadels höll en låg profil. Här ingick Williams´ mångårige kapellmästare Svante Persson samt multiinstrumentalisten Ninni Bautista, som dessutom gjort alla vokala arrangemang. Imponerande! Om jag fått önska något så hade det varit en tydligare och mer balanserad bas i ljudbilden, nu gränsade det till ett muller.
Slutet med ”Auld lang syne” var stiligt, och därefter Mitsogiannis´ triumfer i ”Feliz navidad” – han är en driven komiker!
Och jodå, ”O helga natt” fanns med på ett hörn…