Bottenlös nedstigning i barnlöshetens Hades

Roman

Frida Blom

Saker jag lärt mig om sorg

Albert Bonniers förlag

Barn är något som de flesta tar för givet. Att de en dag ska komma, som ett brev på posten. Eller kanske snarare med storken om man nu tror på sådant. Men för alla är det inte en självklarhet. De blir helt enkelt inte gravida, vilket är vanligare än man tror. Enligt WHO är nära 50 miljoner par runt om i världen ofrivilligt barnlösa. Något som har gjort att efterfrågan på assisterad befruktning har ökat. I Sverige rör det sig om cirka 20 000 personer som varje år försöker rätta till det naturen inte har förmått.

Huvudpersonen i Frida Bloms debutroman "Saker jag lärt mig om sorg" skulle kunna var en av alla dessa. Efter att ha försökt bli gravid en längre tid påbörjar hon och maken en IVF-behandling som aldrig tycks ta slut. Besöken på sjukhuset och inseminationerna avlöser varandra. Tillvaron förvandlas till en evighetslång väntan på det ständigt fruktlösa. År efter år.

Snart finns inget annat i livet än de ständiga cyklerna mellan hopp och förtvivlan. Allt i väntan på de två strecken på stickan som oftast bara blir till en viskning, om ens det. Detta ständiga fokus gör att paret isolerar sig. Slutar träffa folk för att undvika de papegojlika fraserna i stil med "snart är det er tur". Eller vännernas gravidmagar som blir till en nagel i ögat. Allt det som påminner om barnet som inte finns.

Huvudpersonen sjunker allt djupare ned i en depression där allt och alla, förutom det ofödda barnet, blir oväsentligt. Slutligen också maken, som även han blir en plågsam påminnelse om det ofullbordade.

Frida Blom varvar dagboksanteckningar med sakliga journalanteckningar, poetiska stycken och reflektioner kring sorg. Det är vackert och hjärtskärande. Men den 350 sidor långa berättelsen om ändlös sorg blir på tok för utdragen, i synnerhet då författaren också infogar huvudpersonens mammas insjuknande i cancer och hennes behandling. Det blir helt enkelt för mycket.

Trots det måste det sägas att "Saker jag lärt mig om sorg" är en viktig skildring av ofrivillig barnlöshet som förtjänar sin plats i litteraturen, där en så närgången skildring av ämnet är ovanlig. I det stora hela är det en stark berättelse där Frida Blom får smärtan att vibrera mellan sidorna i en fullkomligt bottenlös nedstigning i ett barnlöshetens Hades.