En läsning jag absolut inte vill vara utan

Ola Lundqvists nya diktsamling rör sig mellan myt och verklighet. Jakob Carlander har läst den.

Poeten Ola Lundqvist är aktuell med diktsamlingen "Kryptider".

Poeten Ola Lundqvist är aktuell med diktsamlingen "Kryptider".

Foto: Ulf Lundkvist

Recension2021-01-25 17:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ny bok

Ola Lundqvist

Kryptider. Dikter

Thot förlag

En kryptid är en djurart som inte erkänts av vetenskapen men som har en stark överlevnad i folktron och anekdotiska vittnesmål. Storsjöodjuret och Bigfoot är båda exempel på kryptider. Det är också namnet på Ola Lundqvist nya diktsamling som därmed placerar sig i gränslandet mellan den faktiska världen och myterna med de lokala berättelserna, en rörelse mellan fantasi och verklighet. 

Platsen är dock given: Torskärs ljusblå trädgårdar, Kolmården vid Norrvikens vatten:

halvvägs in på gatan som fortsätter och fortsätter rakt ut i viken

en stockros, en ytterdörr med ornament

ett löfte och ett folktomt hus

jag stannar i en månad

Dikterna är ett utforskande av denna miljö, det synliga ovan vattenytan och det som rör sig på djupet. Det som finns och det som kanske bara finns. Detaljrika iakttagelser och fragment av berättelser. Hela miljön andas ensamhet och ändå spår av det närvarande. Det som kan existera och det som bara är en skröna eller en sägen. Naturen runt Torskär blir gåtfull, nästan lie ödesmättad. Dikterna rör sig mellan sällsamma berättelser från världens alla hav och plötsligt är det som om också Norrviken ruvar på sina egna hemligheter:

avtryck

efter tassar

i den våta sanden

sena kvällar, strandhundarna

deras gjutna lampa 

skimret under vattenytan

iriserande

när jag med jord

och lite gräs

målar min ena hand

för att kunna skilja den

från min andra

jag har ätit av

den blå leran 

matat vinden

med något litet

och stirrat öarna i ögonen

tills de omsider

blickat ner i viken

Torskärs sträckning

under vattnet

Det är i detta gränsland som dikterna tar gestalt. Från fragment till fragment som vaggar in läsaren och läsandet i en känsla av vemod, dysterhet och gåtfull ensamhet. Läsaren får finna sig i att följa med Ola Lundqvist i hans associationer och minnen; en tavla av Harald Sohlberg till Apollo Saloon på Broadway i New York. Ibland får jag läsa dikterna med Google uppslagen i datorn för att ha en chans följa med och förstå så mycket som möjligt. Och ändå är allt så välkänt, dofterna av det ovädrade sommarhuset, fukten vid havet, smakerna, känsla av det som är större och obekant, vagt lockande och skrämmande. 

Även om jag inte blir klok på dikterna blir jag, om än inte klok, så i varje fall berörd och infångad i en stämning. De mytologiska sagodjuren som en metafor för stranden och horisonten av vårt vetande. En läsning jag absolut inte vill vara utan.