Lovisa Wahlund Ferm som Emma och Viktor Rydén, hennes manlige assistent som i brist på annat håller till godo med en kvinna som chef.
Ett utmärkt ämne för ett historiskt firande är väl just att blicka bakåt mot ambitiösa kvinnors roll och betydelse för ett strängt yrkesliv förbehållet män. Tiden är förra sekelskiftet. Men trots att många akademiska studier nu öppnats för kvinnor var vissa yrken förbehållna männen enligt lag.
Först ut på scen är fotografen själv. Lovisa Wahlund Ferm gör rollen som Emma Schenson med absolut scennärvaro och i direkt dialog med sin publik. Hennes sopran är oförställd och rak med stråk av agitation utan att för den skull få vassa kanter. Snörd i krinolin men i flammande rött sätter hon tonen för kvällens uppror.
Viktor Rydén, Lotta Bagge, Emmi Kauppinen och Lovisa Wahlund Ferm.
Berättartekniskt är den här tvåaktaren fyndig och snyggt uttänkt. Genom Emmas kameralins möter vi ett galleri av kvinnor genom historien och fram till vår tid. Ibland blir framställningen något tablåartad och statisk med ”frusna bilder” eller om man så vill bokmärken av kvinnoporträtt. Å andra sidan hinner man inte lägga in mer handling inom två akter så det är gott nog. Vid sin sida har Emma sin manlige assistent Herman, förtjänstfullt artikulerad av Viktor Rydéns stabila och lena baryton. I hyfsat kollegialt samförstånd blandar de kemiska substanser för framkallning. Vissa är dödligt giftiga – en träffsäker gest till ett annat historiskt fenomen, nämligen suicidtalen för kvinnor. Även ”lesbo-erotiken” besjungs som en bitterljuv påminnelse om förbjudna lekar för fröknar som var ensidigt hänvisade till varandra. Man tager vad man haver.
Emmi Kauppinen och Lovisa Wahlund Ferm som Olga och Emma i Fotografen.
Dramatikern Frida Stéenhoff engagerade sig i kvinnors rösträtt och preventivmedel. Mezzosopranen Lotta Bagge gör henne stark och frigjord med rörlighet i musikaliska gester och tilltal. Även i hennes roll som Tvätterskan, ett yrke så obetydligt att hon förblir namnlös, finns ett lågintensivt raseri som bankar under blusen.
Emma får besök från nutiden. Lovisa Wahlund Ferm och Laura del Sol Oróstica.
Sopranen Karin Blom är bred och djärv i rollerna som matematikern Louise Petrén och läkaren tillika samhällsdebattören Karolina Widerström. Jag är förtjust i Bloms blodfulla sångstil. Emmi Kauppinens Elsa Eschelssson var Sveriges första juris doktor men förvägrades en professur och gick ett sorgligt öde till mötes. Man fann henne död i en överdos av sömnmedel. Sopranen Kauppinen gör också kartriterskan Olga Herlin som var verksam redan vid femton års ålder.
Lotta Bagge som Tvätterskan, ett yrke för tiden ”så obetydligt att hon saknar namn”.
Sist men inte minst kommer nutidens ”Robin” på besök. Sopranen Laura del Sol Oróstica är intensiv och skojfrisk i sin koloratur när hon skämtar om vår tids lite bortskämda dilemma: ”Plugga filosofi på Södertörn eller folkhögskola på Gotland, jag har så svårt att välja!” Därmed knyter Anna Einarsson ihop säcken över vår av politiker så kallade bortskämda kulturelit. Vägen från såväl Södertörn som Gotland leder dessvärre ofta till en avstickare via Arbetsförmedlingen och utan A-kassa under speluppehållen hade vi näppeligen någon elit av svenska operasångare. Så var det sagt. Ett ämne för nästa nyskrivna opera?
Viktor Rydén, Lovisa Wahlund Ferm, Karin Blom och Lotta Bagge.