Konsert
Norrköpings Symfoniorkester
Betyg: 4
Dirigent: Karl-Heinz Steffens.
Solist: Peter Mattei, baryton.
SON:s digitala scen.
Att injicera symfonikernas musicerande i sitt musikaliska hjärnbibliotek är en kär tradition, även om detta sker på distans som vid släppet av säsongspremiären i lördags. På programmet en eftertänksam Mahler och en jubilerande Beethoven. Ingen partymusik precis.
Peter Mattei var solist I Mahlers ”Kindertotenlieder”, fem sånger om perspektiv. Det musikaliska landskapet bjuder på sköna harmoniska skiftningar. Detta fungerade alldeles utmärkt i den coronabantade orkestern som matchade solistens varmt omfamnande klang alldeles förträffligt.
Lägg därtill de utsökta övergångarna mellan full röst och falsett och du kan pricka in ett världsnamn på den vokala kartan. Den andra sången, ”Nun seh' ich wohl, warum so dunkle Flammen”, fick ett speciellt överjordiskt uttryck med sin förtätade stämning.
Produktionens ljud- och bildkvalité var i stort sett utmärkt. Däremot är det för många närbilder på musikerna, jag önskar själv bestämma vad som är viktigt. Saknade flera översiktsbilder och dirigenten i arbete
Beethovens ”Eroicasymfoni” var konsertens huvudnummer. Här serverade Karl-Heinz – ny på jobbet – Steffens en tolkning med respekt för traditionen, inte lika skönt kaxig som Michael Francis Beethoventolkning häromåret. Närvaro, energi och slankhet kännetecknade Steffens iscensättning. Alltsammans med en saklig, avskalad och pedagogisk gestik.