Far och son i tät bluestrio

Det är något visst med en trio som spelar tung musik. Det låter på något vis både minimalistiskt, tätt och stort på en gång. Man kommer att tänka på Cream.

Foto:

RECENSION2017-09-03 11:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Skånebaserade Pontus Snibbs Wreck of Blues äntrade Kulturakademins scen inför en tämligen gles skara, som dock var med på noterna efter att ha blivit uppvärmda, nästan uppeldade, av Motalabandet Cheap Winos, som verkligen gav järnet.

Regnväder och konkurrerande evenemang i Folkets park, där syntare mötte hårdrockare i fem ronder, kan ha orsakat glesheten i lokalen. Men ett entusiastiskt gäng valde bluesen. Det gjorde vi rätt i.

Pontus Snibb, en storartad gitarrist, och Kalle Johansson, en lika fenomenal basist, gick ut med Mose Allison-klassikern ”Parchman Farm”, tillsammans med Håkan Nyberg, rutinerad och förnämlig trumslagare, känd från Nationalteatern och tillika Pontus Snibbs far. Onekligen speciellt att se en bluesrock-combo där far och son spelar skjortan av varandra och synbarligen stortrivs med det.

Det blev en varierad blueskväll, med en aning countryblues, några egna låtar i boogiestil, som ”I’m Walking”, som spelats in av munspelslegendaren Charlie Musselwhite på en grammisnominerad platta. Och en annan Charlie Musselwhite-låt tillägnad Pontus Snibbs mentor, Motalabördige gitarristen Jan-Eric ”Fjellis” Fjellström, också han en del av proggmusikrörelsen när det begav sig. Han spelade med Mikael Wiehe, Totta Näslund, Peps Persson och Björn Afzelius, bland andra.

Enligt Pontus själv var spelningen i Motala nummer 2021 i ordningen. Kanske därför det lät så där tätt och fint.

Kulturakademin har ett rikt höstprogram i år, redan på söndagskvällen var det konsert igen när USA-kvintetten Robert Jon & The Wreck stod på scen.

Betyg: 4

Pontus Snibbs Wreck of Blues

Pontus Snibb, gitarr och sång; Håkan Nyberg, trummor; Kalle Johansson, bas.

Kulturakademin, Motala 2/9.

Läs mer om