Konst
Björn Wessman: Oljemålningar
Galleri Blå. Pågår till 3/10.
Frågan är om det inte är för färgstarkt? Riskfaktorn är hög. Ibland sjunger det till riktigt bra. Andra gånger kan det bli överarbetat och för hett kryddat.
Landskapet i sydvästra Frankrike är en av hans utgångspunkter. Han eftersträvar inte att avbilda, utan motiven och målningar är representationer för hans måleriska arbetsprocesser. Wessman (f 1949) kan förstås i den franska traditionen från van Goghs expressionism, via impressionismen till modernismens fria färgexperiment.
Känsloläget är improvisatoriskt och energimättat. Samtidigt vet Björn Wessman inom vilka fält han kan spela. Han har på fötterna, är välutbildad med en magisterexamen i litteratur och konstvetenskap likväl som studier vid Konsthögskolan1976–1981. Utbildning skapar frihet men också tvånget och språnget att våga vidga sina gränser till något eget.
Å andra sidan samtalar de flesta konstnärer med kollegor över tid. Jag kan se referenser till Carl Fredrik Hills ”Trappan” i en dito olja av Wessman. Ett motiv som även Rolf Hansson återvänt till. Likaså kan man hälsa på hos van Goghs och Paul Gauguins naturmåleri från Arles.
När man sakta glidit runt tillräckligt länge i galleriets sköna, ljusa rum, vänjer man sig långsamt vid Wessmans tilltal och uttryck. Det här är hans språk. Färgaptiten är högt och pedanteriet lågt. Han verkar måla ganska snabbt. Lite grann störs jag av att han använder svart som punkterar ytan. Impressionisterna ansåg att även skuggor har färg.