Fransk musikglÀdje i Motalamuseet

Charlottenborgs slott Àr som gjort för kammarmusik, det blev uppenbart nÀr Crusellkvintetten frÄn Linköping bjöd pÄ fransk eftermiddag.

Crusellkvintetten spelade fransk musik i Charlottenborgs slott/Motala museum i söndags. Det var första gÄngen pÄ mycket lÀnge som slottet upplÀts för konsert.

Crusellkvintetten spelade fransk musik i Charlottenborgs slott/Motala museum i söndags. Det var första gÄngen pÄ mycket lÀnge som slottet upplÀts för konsert.

Foto: Foto: Per Carlsson

Recension2020-02-03 09:45
Det hĂ€r Ă€r en recension. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Konsert

”En fransk eftermiddag”

Crusellkvintetten: Nina Sognell, flöjt; Blanca Sans Ballart, oboe; Dan Larsson, klarinett; Andreas From, fagott; Katarina Andersson, valthorn.

Betyg: 5

Charlottenborgs slott, Motala 2/2.

De fem blÄsarna uppvisade inte bara virtuost musicerande, utan Àven musik av tvÄ mindre kÀnda tonsÀttare: Germaine Tailleferre och Paul Taffanel. SpÀnnande bekantskaper.

Germaine Tailleferre (1892–1983) var den enda kvinnliga tonsĂ€ttaren i Les Six, en grupp av sex tonsĂ€ttare i Frankrike runt 1920-talet. Hennes musik sĂ€gs vara energisk och fantasirik, vilket Crusellkvintetten visade tydligt i sitt framförande av ”Choral et deux variations pour quintette ĂĄ vent”, alltsĂ„ ett stycke skrivet för just blĂ„sarkvintett.

Tailleferre umgicks mycket med den mera kĂ€nde Maurice Ravel (1875–1937) som hon ocksĂ„ tog lektioner av. Och det var med Ravels ”Le tombeau de Couperin” som kvintetten inledde, ett stycke i fyra satser ursprungligen skrivet för piano.

Ravel, kanske mest kĂ€nd för det populĂ€ra orkesterverket ”BolĂ©ro” frĂ„n 1928, skrev ”Le tombeau de Couperin” till minne av vĂ€nner som stupat under första vĂ€rldskriget

Paul Taffanel (1844–1908) var en fransk flöjtist och dirigent. 

Han hade rykte som sin tids frĂ€mste flöjtist. Crusellkvintetten hade valt hans ”Quintet” i tre satser och dĂ€r mĂ€rktes Nina Sognells flöjtspel extra mycket.

Vackrast under denna fina konsert var nog andantesatsen i Taffanels stycke. Men det Àr svÄrt att vÀlja.