Fysiska brottartag som hugger tag i nacke och mage

Ännu en privat konstsamling som blir offentlig. Bör man tvivla? Nej, inte alls. Råstarka industrilokaler fyllda med spännande samtidskonst.

Cajsa von Zeipels utmanande verk "I'm taking the kids" (2019), den kinesiska konstnären Ai Weiweis triptyk av legobitar "Dropping a Han Dynasty Urn" (2016) och en av Cindy Shermans många förklädnader "Untitled" (1993)

Cajsa von Zeipels utmanande verk "I'm taking the kids" (2019), den kinesiska konstnären Ai Weiweis triptyk av legobitar "Dropping a Han Dynasty Urn" (2016) och en av Cindy Shermans många förklädnader "Untitled" (1993)

Foto: Christer Fällman

Recension2020-10-18 14:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Konst

Ståhl Collection

Garvaregatan 4 D

Norrköping

Det här är mycket bättre än jag kunde tro. Skepsisen faller som höstlöv ner på de hårdslipade betonggolven. Svensk och internationell nutidskonst samspelar på ett överraskande och fruktbart sätt.

Ibland blir det lite brötigt och brokigt – men jag gillar det också. Samlingens ägare Mikael Ståhl har nämligen både gjort urvalet själv och ansvarat för hängning och iscensättningar. Ingen curator har släppts in över tröskeln. Resultatet har blivit mer egenmäktigt och särpräglat just därför.

Konstverken och gestaltningarna passar så bra in i de här grova men nymålade fabrikslokalerna. Allt känns fysiskt påtagligt och rumsligt mättat.

 Här liksom i de flesta samlingar finns visserligen många av de mest kända namnen. Här finns både positiva igenkänningar och verk man inte sett förut. Men möten mellan de olika konstnärernas arbeten presenteras ofta på ett djärvt och välfunnet sätt.

Här blir upplevelsen inte högtidlig och kyrkligt sakral som i många konstsammanhang. Pulsen liknar mera punk och hårdrock. Fräsigt, fränt och fyllt av obändig energi, understundom erotisk.

Skulpturer, målningar och installationer bär namn som Cajsa von Zeipel, Karin Mamma Andersson, Dan Wolgers, Ernst Billgren, Linn Färnström, Marianne Lindberg De Geer, Ann Edholm, Lena Cronqvist, Ola Billgren, Dick Bengtsson. Bland de internationella kan nämnas Tracey Amin, Yayoi Kusama, Ai Weiwei, Anselm Kiefer, Cindy Sherman.

Eva Mag har gjort en platsspecifik och mycket stark installation med titeln ”Rotvälta” i själva trapphuset. Bjarne Melgaard har förärats ett helt eget rum med vilt expressiva målningar.

150 verk (hans samling innehåller drygt 400) visas nu. Stilla och avmätt finlir finns det inte mycket. Desto mer av fysiska brottargrepp som hugger tag i nacke och mage. Mera kropp än kyligt intellektuellt teoretiserande. 

Det känns rätt skönt efter alla anemiska konstbiennaler man sett under åren. Här är det liv och rörelse. Anfäkta och anamma. Skål för Ståhl ta mig fan! Det egensinniga urvalet har i någon mån påverkats tidigare av den legendariske galleristen Sten Eriksson. Han hade blick, smak och känsla för udda kvaliteter som ingen annan.  

Nu har Norrköping skrivit in sig i historien i tillsammans med tunga privata samlare som Ernst Thiel, Björkegren, Fredrik Roos, Artipelag, Sven-Harrys, Swegmarks, Robert Weil.

Konsthallen innehåller tolv olika rum sprängfyllda med konst.
Konsthallen innehåller tolv olika rum sprängfyllda med konst.
Karta: Ståhl Collection