Konst
ALKA konstnÀrsförening
Passage
Linköpings konsthall
Linnégatan 19
UtstÀllningen pÄgÄr till 29.10
Hallen vid Stora torget Àr stÀngd hela hösten pÄ grund av renoveringsarbeten. Liksom Moderna museet under ombyggnad bedrev utstÀllningar i gamla spÄrvÀgshallarna, sÄ fortsÀtter Passagen oförtrutet sitt arbete i en annan miljö.
Det ligger inte sĂ„ lite symbolik i valet. I kvarteret strax bakom lĂ„g den ursprungliga Konsthall ALKA 1989â1992 vid Drottninggatan, dĂ€r Equmeniakyrkan ligger. SjĂ€lvklart ska ALKA-konstnĂ€rerna vara de första pĂ„ plats i det som nu fĂ„r heta Linköpings konsthall.
Endast ett verk per konstnĂ€r presenteras, vilket visar sig fungera ovĂ€ntat bra i den drygt 200 kvadratmeter stora lokalen. NĂ€r nu chansen till överblick finns, vad vore mer naturligt att frĂ„ga sig om det finns nĂ„gon âtypisk ALKA-konstâ? Lika naturligt Ă€r det att förestĂ€lla sig att konstnĂ€rerna knappast gillar den frĂ„gan.
KonstnÀrer Àr individualister med sina egna sÀrartade avsikter och uttrycksmedel. Men ÀndÄ finns det nÄgon eller nÄgra tendenser i helhetsintrycket? Ja, man ser till exempel att ton- och tidslÀget Àr ganska mörkt. ALKA-konst undviker allt som Àr insmickrande och publikfriande. Flirt och fling Àr tabu.
Men humor och satir fÄr alltid plats. Grymt lÄter Olle Schimdt sin lilla figur med Ku Klux-klanhuva slÄ spettet i köttet. Ett spjut genomborrar vÄr stackars planet. Philip Checinski driver mÄhÀnda med fejkade valprocedurer i mÄnga lÀnder. Gubbar i dumsnutshattar.
Ă andra sidan finns det mĂ„nga bilder med skön estetik. Dit hör Camilla Lothigus âOverlapsâ, Marina Holmbergs âstaketmĂ„lningâ, Sussanne Anderssons landskapsmĂ„leri, Riina Kauppis collage, Caroline FĂ€rnströms organiska fĂ€rg- och formmĂ„lning.
De allra flesta ALKA-konstnÀrer Àr mÄlare, grafiker eller arbetar med kombimetoder av digital art. Se till exempel fotomontage av Hasti Radpour och Vibeke Mathiesen. Som totalt kontrast till detta kan nÀmnas Martijn Van Den Bosch som helt sonika sÀtter vinkelslipen i en OSB-skiva och frÀser till en abstrakt komposition.
NÀstan lika överraskande Àr att Thomas Edetun eldar pÄ med en nyabstrakt och expressionistisk mÄlning inramad i rÄ kartong. Liksom de flesta andra brukar han annars arbeta med berÀttande och förestÀllande bildkonstverk av hög klass. Liksom nÄgra övriga Àr han inte frÀmmande att arbeta emot sin egen begÄvning. Det fÄr inte gÄ för lÀtt, inte falla för lÀttjans lakejer. Sabotage och frihetssprÄng.
Ăstergötland som lĂ€n har egentligen ingen riktig tradition med konstnĂ€rer som arbetar skulpturalt och monumentalt. Ăven historiskt har majoriteten varit mĂ„lare och tecknare. NĂ„gra fĂ„ ALKA-konstnĂ€rer arbetar tredimensionellt med olika material och skulptur. Dit hör förstĂ„s Stina Optiz som gjort mĂ„nga offentliga arbeten. Nu Ă„terkommer hon med sitt tema med liggande kvinnofigur pĂ„ golv, den hĂ€r gĂ„ngen har variationen skapats helt sonika med âDen itusĂ„gade damenâ.
Hon Ă€r ocksĂ„ en idĂ©rik och inspirerande konstnĂ€r för andra. Gissningsvis ligger hon bakom utstĂ€llningstemat âPassageâ med dess mĂ„ngmĂ€ttade metaforik. Oberoende av varandra har Ă€ven Christina Ruthger namngivit med samma titel sin nuvarande utstĂ€llning i Galleri Kronan, Norrköping.
KonstnÀrer har kÀnsliga sensorer. Vi befinner oss i en passage-tid, en övergÄngstid, ett glapp mellan det som varit, Àr och skall komma.