Ingen tydlig uppfräschning i Linköpingssonens nya bok

En av förtjänsterna med Valleby är de gemytliga miljöerna och de kantiga och skruvade människorna.

En av förtjänsterna med Valleby är de gemytliga miljöerna och de kantiga och skruvade människorna.

Foto: Nathalie Wahlbeck/Bonnier Carlsén

Recension2024-02-23 07:37
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Den hemliga nyckeln - Martin Widmark, Helena Willis 

Bonnier Carlsen

Målgrupp: 6-9 år

Linköpingssonen Martin Widmark och illustratören Helena Willis har under de senaste tjugo åren levererat inte mindre än 32 mysterier där deckarduon Lasse och Maja från det fiktiva Valleby löser fallen. För den som inte är bekant med konceptet består det av lättlästa pusseldeckare med långsam spänningsuppbyggnad, ett begränsat antal misstänkta och ett brott som nästan alltid redan har ägt rum. Ledtrådar hittar läsaren i såväl texten som i Helena Willis illustrationer där karaktärerna tecknas med knasiga proportioner och uttrycksfulla ansikten. I majoriteten av fallen rör det sig om stöld och förbrytaren är ofta en girig eller en hämndlysten vuxen i Lasse och Majas omgivning. Att korsa en lätt-att-läsa text med humor och spänning har visat sig vara ett strålande koncept, minst en generation unga har tränat läsflyt med hjälp av Widmark och Willis böcker.

2022 kom första boken i spin-off serien om Folke och Eskil Bacon. Böckerna ingår i Berättelser från Valleby och är en mer lättläst serie med snällare fall, fler illustrationer, rak handling och ett ännu enklare språk avsedd för en yngre målgrupp. I dagarna kom den senaste fristående delen i denna serie, Den hemliga nyckeln. Här möter vi på nytt bröderna Bacon, båda försedda med en grislik uppåtnäsa och en oskyldig uppsyn. Likt Lasse och Maja har Folke och Eskil befriats från föräldrar som lägger sig i deras förehavande. Det närmsta auktoriteter man kan komma är Lasse och Maja som är deras idoler och som figurerar i bakgrunden. På karnevaliskt vis är maktrelationerna omvända i Valleby, de unga löser saker och går från klarhet till klarhet medan de vuxna ofta är lite uppgivna och upptagna med sitt. Som av en händelse hittar bröderna en borttappad nyckel på marken när de ska köpa glass och får då bråttom att bege sig till polishuset samtidigt som de försöker hitta nyckelns ägare. På vägen möter de människor som alla befinner sig i knepiga situationer efter att ha förlorat sina nycklar. Genom att text och bild samspelar fint kan läsaren följa med och dra egna slutsatser när Folke och Eskil löser problemen och återställer ordningen.

En av förtjänsterna med LasseMajas detektivbyrå är de gemytliga miljöerna och de kantiga och skruvade människorna. I Den hemliga nyckeln känns miljön och karaktärerna återanvända utan någon tydlig uppfräschning och som läsare önskar jag mig en ny dimension av världen. Eftersom de allra yngsta läsarna inte har någon erfarenhet att jämföra med finns det egentligen ingen nödvändighet att upprepa exakt samma koncept, i stället skulle man kunna erbjuda något nytt samtidigt som man behåller kärnan av det som tidigare fungerat så väl. 
Emelie Ljungberg är bibliotekarie och frilansjournalist och har recenserat barn- och ungdomslitteratur sedan 2007.