Övergrepp och lögner i skolmiljö

"Monster" visar få spår av "Shoplifters"-regissörens berörande, dråpliga och kärva humanism.

En historia om eventuella övergrepp i skolan skildras ur en ensamstående mammas, en anklagad lärares och en elevs perspektiv.

En historia om eventuella övergrepp i skolan skildras ur en ensamstående mammas, en anklagad lärares och en elevs perspektiv.

Foto: TriArt Film

Recension2023-12-21 11:57
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Drama

Titel: Monster
Visas på: Bio
I rollerna: Sakura Ando, Soya Kurokawa, Eita Nagayama
Regi: Hirokazu Kore-eda
Speltid: 125 min
Betyg: 3

Då och då dyker det upp filmer som lånar det centrala berättargreppet i Akira Kurosawas klassiker "Demonernas port" (1950) – att visa samma händelseförlopp ur flera olika rollfigurers synvinkel. Denna utgångspunkt tar nu den japanske regissören Hirokazu Kore-eda i "Monster". Här är det en historia om eventuella övergrepp i skolan som skildras ur, i tur och ordning, en ensamstående mammas, en anklagad lärares och en elevs perspektiv.

Liksom Kurosawa laborerar regissören med frågor kring sanning och lögn, men snarare än att begreppen problematiseras utgör formen här ett pussel där varje omtag gör bilden lite mer fullständig. Är det en berättelse om övergrepp, om cancelkultur, om föräldraskap, om relationen mellan två pojkar, eller rentav om monstret inuti varje människa? I slutändan visar det sig bero på vem av de inblandade man frågar.

Precis som Dag Johan Haugeruds "Barn" (2019) är detta en film som använder skolmiljön för att ta sig an frågor kring familj, identitet och relationer. Till skillnad från det norska exemplet bränner det dock aldrig riktigt till. Till viss del beror det på Hirokazu Kore-edas sentimentala slagsida som denna gång känns särskilt missriktad. I kontrast mot den berörande, dråpliga och lite kärva humanismen i Kore-edas tidigare film "Shoplifters" (2018) framstår "Monster" som både överarbetad och humorlös.