Modigt skambeläggande av hela manssläktet

Roman

Anna Jörgensdotter

Systrarna

Albert Bonniers förlag

Med utgångspunkt från sin balkong full av växter gestaltar Anna Jörgensdotter i "Systrarna" en tillvaro präglad av psykisk ohälsa. Här sitter hon om kvällarna, skriver och dricker vin, och samtalar dels med väninnan Adela, dels med en lång rad historiska kvinnogestalter som Sonja Åkesson och Frida Kahlo. I tankeflykt och fantasi, ibland hallucinatoriskt, rör hon sig mellan tider och platser. Minnen kommer och går; hennes eget förflutna med anorexi och depression, den älskade farmodern som levde sitt traditionella kvinnoliv, alla de som på sitt sätt har kämpat mot manssamhällets tvångströja.

Så är det förstås männen. Männen vars kärlek och bekräftelse Anna så desperat behöver för att hålla panikångesten stången. Ångestens kärna är separationen, att bli övergiven. För att undgå den gör hon nästan vad som helst. Vad gör det att männen inte vill binda sig, tar mer än vad de ger, pratar men aldrig frågar? Bara en varm kropp finns där och håller om; bara inte ångesten. Just denna separationsångest gestaltas urstarkt.

"Systrarna" är en modig och självutlämnande roman, intensiv och omtumlande och rörig, full av politiska ställningstaganden och inre resor. Av och till kan dock dess skuldbeläggande av manssläktet upplevas som ensidigt och smått tjatigt, samtidigt som just detta också blir en del av berättelsens själ. Jag vill ändå säga: Anna – det finns andra män också. Män som frågar, och som lyssnar på svaren.