Camilla Ringström som älskar ståupp har varit volontär på Linköping Comedy Festival i tre år. Hon tar emot festivalbesökarna och visar vägen ner till hotellets källarbar där komikerna kör sina gig.
– Evelyn Mok var riktigt rolig, säger hon och uppskattar att det varit ett 50-tal personer i publiken till "Hymen manoeuvre".
Den nu Londonbaserade svenska komikern vann titeln "Best Newcomer" på The Indie Awards i Edinburgh 2017. Här i Linköping följs hon av "Where ideas become reality" med Beta Stand Up och Ben Kersley.
Beta Comedy är en standup-klubb där både rookies och mer etablerade namn får plats. Lågmälda Henrik Källman inleder och drar en del roliga skämt som nog skulle bli ännu roligare om han nyttjade kroppsspråket. Jerry Prütz kör vidare, men skämtet om att #metoo-berättelserna var jobbiga för att ”jag vart' så jävla kåt" känns mest osmakligt.
Även Kerim Hrustanović från Norrköping skojar om mäns ständiga kåthet, och jag häpnar över att de verkar tro att det är något exklusivt för män. Hrustanović sticker dock ut med sin sprudlande energi som smittar av sig.
Långa förhållanden är ett tacksamt men lite slitet tema som både giffelälskaren Anton Forsberg (en av Betas grundare) och Joel Gustafsson tar hem några skrattpoäng med. I 19-åriga Alice Moldvik finns potential och kanske är hon – utifrån slogan – en av ”morgondagens stjärnor”.
Ben Kersley som grundade Lkpg Ha Ha 2008 och denna komedifestival 2016 avslutar numret med en Al Pitcher-liknande karisma. Sättet han berättar på är roligare än själva Corren-insändaren från stackars Janne som var trött på Ekholmens ”terroriserande” telefonförsäljare.
En timme senare har fler stolar tagits fram till utsålda humorshowen Quick, om Sveriges värsta rättsskandal med Sture Bergwall i centrum. Komikertrubaduren Ola Aurell har redan dagtid underhållit i barnföreställningen ”Men Sen Då?” och kvällstid glänser han vidare i musiken med de finurliga texterna. Tillsammans med Isak Jansson utgör han en Filip & Fredrik-liknande duo som får skrattsalvorna att hagla i publikhavet. Själv hade jag önskat lite mer interaktivitet och publikkontakt. Det blir långt, komplicerat och skruvat med många referenser till Freud.
”Balla Balla Balla!” är kvällens slutnummer som värms upp snyggt av praktikanten Fredrik Boltes och rundas av med bravur av Sandra Ilar. Hon återanvänder visserligen många skämt från supportakten till Messiah Hallbergs senaste show, men hon känns stadigare och inte lika omotiverat skrikig.