Så var Romeo och Juliet

Shakespeare, som själv lånat motivet från Ovidius, skickade bollen vidare i många olika riktningar. Högt och lågt. Allt från West Side Story till Värmlänningarna. Det ger en illusorisk känsla av självklarhet kring en berättelse som egentligen är långt mer komplex. En regissör som tar sig han denna pjäs har många fallgropar av klichéer att navigera förbi. Romeo och Julia är ett drama om starka känslor, om vår förmåga och oförmåga att förstå, hantera och härbärgera dem. Om lust och passion och hatets strategi. När Johanna Lazcano nu regisserar Romeo och Juliet finns något av samtidens gängkultur på scenen. Fiendskapen mellan familjerna accentueras av två grupper, samtidigt som Juliets föräldrar söker styra sin dotters framtid med hederskulturens självupptagenhet.

Johanna Lazcano gör ett oväntat drag och låter en döv Juliet helt och hållet kommunicera med teckenspråk. Effekten är överraskande. Juliet blir mer uttrycksfull men också mer svåråtkomlig vilket också gör hennes utsatthet så tydlig. På scenen är det bara hennes amma som fullt ut förstår henne. Romeo måste förhålla sig tolkande, föräldrarna är okunniga och saknar intresse och förmåga att läsa och respektera sin dotter. När orden tiger ropar kroppen. Johanna Hovergren spelar sin Juliet med en intensitet och ett kroppsspråk som är överväldigande och gripande. Johanna Lazcano har även fångat de starka emotionella kontrasterna i Romeo och Juliet. Första delen är ett våldsamt gyckel där Isa Aouifia tar Mercutio till aldrig skådade höjder. Andra delen är mörk och allvarsam. Här hittar Nemanja Stojanovic sin roll som Romeo.

Shakespeare på Gräsgården är känt för sin ambition att blanda amatörer med professionella skådespelare. Även här har Johanna Lazcano fört traditionen ett stycke vidare. Utan drag av sentimentalitet eller övertydlig politisk korrekthet väver hon samman allas våra liv på scenen på ett så självklart sätt. Slutet är oväntat med utelämnandet av familjernas försoning. Släkterna förs i bakgrunden. Detta är Juliets och Romeos historia. Det är deras blod som blandas till slut, där blodsband förut varit förhärskande. En accentuering av Shakespeares avslutande ord. Sist men inte minst, Wayra Monasterios gestaltning av Benvolio och broder Laurence är lysande.

Romeo och Juliet på Gräsgården kommer att överraska och lämna dig allt annat än oberörd. Genialt i all sin skenbara enkelhet.