Så växte Linköping sig stort och starkt ur 90-talet

Man blir lätt nostalgisk av Hans Nilssons och Göran Billesons bildrika historiebok “Linköping på 90-talet”, även om vi också har tunga minnen från det förra årtusendets sista årtionde, en på många sätt turbulent tid. För det är en fascinerande berättelse om hur den lilla staden på Östgötaslätten mot alla odds växte sig stor och stark.

Resenärerna knuffar fram sin buss under snökaoset 1995.

Resenärerna knuffar fram sin buss under snökaoset 1995.

Foto:

Recension2022-11-21 17:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Böcker

Hans Nilsson och Göran Billeson 

“Linköping på 90-talet”

Dibb förlag 

“Faran är över”, rapporterade Corren den 1 januari år 2000. Av den så kallade “millenniebuggen” blev det inget, allt fortsatte att fungera som vanligt och Linköping klev in i det nya årtusendet större och starkare än någonsin. 

Vid skiftet mellan 1980- och 90-talet växte Linköping till slut om Norrköping och staden hade vid millennieskiftet passerat 130 000 invånare. Det expanderande universitetet var en motor förstås, det bara fortsatte att växa (antalet heltidsstudenter blev 70 procent fler) samtidigt som industristaden i öst hade gått i stå och fått lägga ner sina fabriker med endast ditflyttade myndigheter som plåster på såren. 

undefined
Utmarsch från garnisonsområdet 1997.

Totalt försvann 30 000 jobb i länet i början av 90-talet, men den lilla staden på Östgötaslätten klarade sig förvånansvärt väl och lyckades parera allt vad 90-talskrisen kastade emot den. De hundratals yrkesmilitärer och civilanställda som friställdes när I4 lades ner 1997 kunde antingen omplaceras eller fick andra jobb. Försvarsindustrin klarade sig också, Förenade Fabriksverken (FFV) gick upp i Celsius AB 1991 som sedan köptes av Saab 1999. Ericsson etablerade sig 1990 med 150 anställda och nio år senare hade de nästan blivit 20 gånger fler. Universitetssjukhuset var fortsatt viktigt, även om 15 procent av dess tjänster sparades in. 

undefined
Resenärerna knuffar fram sin buss under snökaoset 1995.

I historikern Hans Nilssons och fotografen Göran Billesons bok “Linköping på 90-talet” skildras förstås inte bara näringslivsutvecklingen, utan också själva tidsandan, populärkulturen, kläderna och händelserna, exempelvis det stora snöovädret 1995 som lamslog staden när snödjupet uppgick till 35 centimeter, nästan en decimeter mer än det föregående “rekordet” från 1917. 

undefined
Den externa revisionen var kritisk till hur Folkets hus hade skötts.
undefined
1. Klubben Safari i Konsert & Kongress 1996. 2. Fackförenignarna lämnar Folkets hus.

Politiskt och kommunalt var 90-talet också en omskakande tid, minst fem så kallade “affärer” avlöste varandra. Fiffel med allmännyttans bostäder, huvudlösa investeringar i finansbolag och ett “storprojekt” lett av en bedragare, missbruk av bensinkort och resor och så redovisade “kreativ bokföring” avskrivningar på 400 år för det nya konserthuset Konsert & Kongress. Corren var ständigt den samhällets vakthund som grävde fram skiten i ljuset. 

undefined
Unga vänsterdemonstranter i Linköping 1998.

Populismen gjorde sitt inträde med det lilla lokala främlingsfientliga Framstegspartiet som protesterade ljudligt mot en flyktingförläggning i Kimstad (det gjorde också lokalbefolkningen på eget bevåg i Ljungsbro). Samtidigt fanns ett autonomt politiskt våld närvarande där både höger- och vänsterextremister utförde attentat mot demokratin och samhällsordningen. Många människor flydde hit, framför allt från Jugoslavien, men för många var de inte välkomna oron och hatet växte. 

undefined
Gladpunkarna i Snoddas.
undefined
Lars Winnerbäck 1994, en ung vissångare med rockattityd.

Det var också ett årtionde av fest och kulturliv. Bluesdrottningen Louise Hoffsten låg på topplistorna och Lars Winnerbäck lämnade gladpunkarna i Snoddas för att bli folkkär visartist. Linköping, som alltid haft ont om bra restauranger, fick flera nya ställen när alkoholtillstånden blev frikostigare och Konsert & Kongress, som byggts 1987 för att drivas som ett Folkets Hus, blev med tiden ett “modernt” konserthus och till slut inte alls i arbetarrörelsens regi. Också ett tecken i tiden. Östgötateatern fick en uppsving efter årtionden med ekonomiska problem, men Östgötabaletten lades ner efter 35 års verksamhet 1996. Ett hårt slag var förstås den anlagda biblioteksbranden, även om ett par hundratusen av Stiftsbibliotekets och hundratusen av det vanliga bibliotekets böcker aldrig nåddes av lågorna. 

undefined
LHC gick upp i Elitserien 1999.

Och hockeyn? Jo då, efter 80-talets dåliga ekonomi lyckades LHC få rätsida på slantarna och avancerade upp från division 2 i stadig riktning mot Elitserien vid millennieskiftet genom tursamma värvningar som amerikanen och målkanonen Michael Helber från collegehockeyn i USA. 

undefined
Hans Nilsson och Göran Billeson när det begav sig.

“Linköping på 90-talet” är det senaste samarbetet mellan Hans Nilsson och Göran Billeson, för två år sedan gavs deras förra bok “Linköping på 80-talet” ut. De två titlarna knyter an till de tidigare böcker om staden på 50-, 60- och 70-talet som Gunnar Elfström skrivit. Tillsammans utgör de en mångfacetterad och bildrik berättelse om Linköpings moderna förflutna bortom nostalgiska schabloner och förvrängda minnesbilder. 

Författarna

Hans Nilsson är historiker verksam vid Linköpings universitet och har skrivit flera lokalhistoriska böcker om Linköping och Norrköping under 1900-talet. 

Göran Billeson arbetade som fotograf på Corren från mitten av 1970-talet fram till 2002 då han började frilansa. Han har medverkat med fotografier och som bildredaktör i en flertal böcker om Linköpings historia.