Teater
âEn julsagaâ av Charles Dickens
Regi och dramatisering: Johan Huldt
Scenografi & kostym: Magnus Möllerstedt
I rollerna: Peter Jansson, Hanna Dawit, Tobias Almborg
Spelas pĂ„ Ăstgötateatern i Linköping 7â23 oktober, i Norrköping 25 november-29 december
"LÄt barnen komma till mig och hindra dem inte, för Guds rike tillhör sÄdana som de. Jag sÀger er sanningen: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in."
Jesus ord i Markusevangeliet, den Ă€ldsta berĂ€ttelsen om honom, utgör kĂ€rnan i Dickens Ă€lskade âEn julsagaâ (1843). Han gĂ„r till angrepp mot all orĂ€ttvisa i sin samtids England. Vid 1800-talets början levde en miljon mĂ€nniskor i London, nĂ€r seklet nĂ„dde sitt slut hade de sju dubblats. Dickens hjĂ€rta tillhörde det vĂ€xande proletariat han sjĂ€lv kom frĂ„n, som barnarbetare pĂ„ fabrik hade han slitit tolv timmar om dagen för en svĂ€ltlön.
Den girige och grinige affĂ€rsmannen Ebenezer Scrooge bryr sig bara om pengar, han förkroppsligar sin tids nyttomaximerande och kalkylerande rovdriftskapitalism och socialdarwinistiska strömningar som ville se samhĂ€llet befriat frĂ„n âöverbefolkningâ och improduktiva medborgare. I Johan Huldts uppsĂ€ttning spelar Peter Jansson den mĂ„ngestridne och samvetsplĂ„gade gamle förbittrade ockraren som inser att han kastat bort sitt liv pĂ„ att rĂ€kna slantar i stĂ€llet för att Ă€lska sina medmĂ€nniskor.
âEn julsagaâ Ă€r framför allt en scenisk bedrift, Magnus Möllerstedts dekorer och kostymer för oss till det viktorianska Londons dimmiga kullerstensgrĂ€nder i PĂ€r Krantz milt skrĂ€ckgotiskt mĂ„nljus. Det Ă€r som att Dickens gamle illustratör John Leechs bilder kommer till liv.
Dickens flört med tidens spiritism Àr lite kuslig förstÄs, men det hÀr Àr en förestÀllning för hela familjen. SÀllan fÄr man en sÄ fin teaterupplevelse som nÀr man hör barn fnissa, nyfiket, engagerat och spontant kasta ur sig frÄgor och antingen lite rÀdda krypa ihop i den röda plyschstolen eller stÀlla sig förundrat pÄ knÀ i den för att fÄ se vad det Àr som egentligen hÀnder.
âEn julsagaâ pĂ„minner om att ett starkt kulturliv Ă€r den mest centrala och bĂ€rande infrastrukturen i vĂ„rt Sverige, det som fĂ„r oss att se oss sjĂ€lva och reflektera över vilka vi vill vara. Scrooge vĂ€ljer ett sorgligt liv, men behöver vi verkligen vĂ€lja att leva i ett sorgligt samhĂ€lle?