Som en smäktande wienervals i humoristisk galakonzert

Som en smäktande wienervals. Östgöta Blåsarsymfoniker mit Wendungen förde oss genom det gamla habsburgska väldets musikvärld.

Marinne Mörck skojade mycket om sin vikt och sitt åldrande, men var som roligast när hon berättade Birgit Nilsson-anekdoter från sin egen karriär.

Marinne Mörck skojade mycket om sin vikt och sitt åldrande, men var som roligast när hon berättade Birgit Nilsson-anekdoter från sin egen karriär.

Foto: Hasse Sukis

Recension2023-01-06 14:42
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Konserten var en topografisk tidsresa, vi gav oss ut på en musikalisk expedition genom stad och land. Vår ledsagare var ingen mindre än skådespelerskan och sångerskan Marianne Mörck. Med sin mörcka humor gjorde hon sig mest rolig över sin vikt och sitt kroppsliga förfall (med igenkännande skratt från publiken), men var som mest fyndig när hon gav underbara personliga Birgit Nilsson-anekdoter.

Första anhalt är Wien 1786. Den illa förtäckta radikalismen ljuder igenom när Blåsarsymfonikerna spelar ouvertyren till Mozarts “Figaros bröllop” och för oss tillbaka till Franz Josef II:s tid. Eftersom vi befinner oss i Crusellhallen påminns vi om att ingen mindre än Bernhard Henrik Crusell först översatte operan till den svenska premiären på Kungliga Operan 1821. Det fullkomligt porlar av toner, de strömmade ur underbarnet när han komponerade den på endast sex veckor. 

Snart rör vi oss åter i tid och rum. I ungraren Zoltán Kodálays “Danser från Galanta” (1933) hör vi folktoner från dagens Slovakien, rent ut sagt ”approprierad” zigenarmusik, som rör sig mellan det milt långsamma till det snabbt dansanta i synkoperad rytm. Blåsarsymfonikerna får till ett närmast jazzigt sväng. 

Vi styr kosan mot Tjeckien där den mångsidige Antonín Dvořák var verksam under andra hälften av 1800-talet. Kvällens solist, sopranen Alexandra Büchel, ger prov på sitt varma mellanregister när hon sjunger ännu ett zigenarkväde i “Als die alte Mutter sang” (1880), en sång om minnen och sorgen över det som går förlorat. Vanligtvis framförs den till endast piano och violin, men blåsorkestern spelar så mjukt och innerligt att instrumenteringen blir upplöst i sina egna toner. 

Det följs av Dvořáks “Karneval, koncertní ouvertura” (1891), Blåsarsymfonikerna framför den karnevaliskt levande och vi får se dirigenten Jonas Dominique vilt hoppa, skutta och vifta när musiken drar åt alla möjliga håll. 

Ett kusligare resmål är rumänska Transsylvanien, Györgi Ligeti återvände till sina hemtrakter när han på beställning skrev sin enda opera “Den stora makabern” åt Stockholmsoperan 1977. En pusselbit ur ett postmodernt verk, ett stycke tonsatt popkonst-kollage, där Königsbergfilosofen Immanuel Kants borgerliga definition av äktenskapen som “ett ömsesidigt bruk av fortplantningsorganen” gestaltas i groteska humoristiska proportioner. Här få vi verkligen ta del av Büchel som strålande aktris. 

Hon står också för två av kvällens höjdpunkter med sina kristallklara höga toner när vi återvänder till Österrike i operettmästaren Franz Lehárs publikfavoriter “Meine Lippen” ur “Giuditta” (1934) och förstås “Viljasången” ur “Glada änkan” (1905). 

Men galakonzertens großes Finale ärJohann Strauss den yngres “An der schönen blauen Donau” (1867). Det är bara att sluta ögonen och luta sig tillbaka och flyta med i den majestätiska Donaus böljande vatten som binder samman östra Europa i det som en gång var habsburgska riket. Mästerligt gör Blåsarsymfonikerna sina horn mjukt lena, det är som om vi lätt svävar fram i en smäktande vals. 

Vi tar vägen över bergen i vackra Salzburg och får tralla med i musikalörhängena ur Richard Rogers och Oscar Hammersteins II:s “Sound of Music” (1959) innan vi slutligen återvänder till konstmusikens huvudstad och tillsammans med Büchel klämmer i med den polskättade Rudolf Sieczyńskis hyllning “Wien, Wien nur du allein” (1912).

Ah, welcher rausgekommen! 

Konsert

Galakonzert mit Büchel und Mörck

Östgöta Blåsarsymfoniker

Dirigent: Jonas Dominique

Solist: Alexandra Büchel

Konferencier: Marianne Mörck.

Crusellhallen 5/1