Först ut är Joacim Björkvall. Ålänningen har besökt LKPG Ha Ha! tidigare, och en del av materialet känns igen. Men Joacim Björkvall är duktig och en stabil uppvärmare. Materialet handlar framförallt om kulturskillnader mellan Sverige och Finland.
Jessica Persson ersatte Umit Dag som en annan av uppvärmningsakterna. Hon håller sig till relativt vardagliga ämnen och betraktelser kring bland annat gynekologi och sex. Hon får många skratt och är ett bra exempel för dem som fortfarande tror att ståupp bara handlar om att vara elak och rolig på andras bekostnad.
Efter paus är det dags för Ann Gräsberg. Ämnesmässigt liknar hon Jessica Persson, men hon har en egen, butter stil. Den fungerar fint, och skratten kommer mer utifrån hur hon säger saker, än vad det är hon säger.
Thomas Järvheden har funnits med i ståupp-eliten länge nu, och hans rutin märks verkligen. Han får stora skrattsalvor från första sekund, och har inga som helst problem att hålla uppe nivån under hela sitt set. Thomas Järvheden har som sig bör med sig sin gitarr. Förutom Ola Aurell är han relativt ensam om att använda roliga sånger inom svensk ståupp. Det kan vara vanskligt då det alldeles för lätt blir studentikost. Han klarar det dock godkänt och skratten fortsätter. Men hans övriga material är så pass roligt att det mer än väl kunnat stå på egna ben.