Konsert
Christmas night
Tommy Nilsson, Elisa Lindström, John Lundvik och Wiktoria
Betyg: 3
Crusellhallen, Linköping 7/12.
Även De Geerhallen, Norrköping 8/12.
Julen närmar sig med stormsteg och många namnkunniga artister har turnerat med konceptet Christmas night sedan starten 2013. Sonja Aldén, Molly Sandén och Peter Jöback för att nämna några.
I år består startfältet av Tommy Nilsson och Elisa Lindström – som båda var med förra året – samt Mellokända Wiktoria och John Lundvik som segrade i den svenska uttagningen i våras. Tillsammans med kompbandet under kapellmästare Marika Willstedt – för övrigt en av pianisterna i ”Så ska det låta” – underhöll de en fullsatt Crusellhall i lördags.
Årets tydligaste stjärnor är Tommy Nilsson och John Lundvik. Den förra har navigerat sig genom kändisskapets hinderbanor i 35 år och gått från en flickornas hårdrockshjälte i 80-talets Easy Action till folkkär mångsysslare med mäktig röst som passar lite var stans. John Lundvik är ännu på väg upp och har en spännande bakgrund som lovande sprinterlöpare (vilket syns när han tar av sig kavajen) och – inte minst – musiker och låtskrivare med stor credd i branschen. Melloframgångarna kan vi. Men att Londonfödde John även komponerade den romantiska hyllningssången till kronprinsessan Victorias och blivande prins Daniels bröllop för nio år sedan hade i alla fall jag missat.
De fyra sångsolisterna jobbar hårt och ingen skugga över dem. John Lundvik sjunger sin segerlåt ”Too late for love” och Wiktoria kontrar med ”Gabriellas sång” så att taket nästan lyfter sig. Men så särskilt juligt är det inte. Fenomenet Elisa Lindström framför Py Bäckmans version av ”O, store gud”. Fint? Visst. Men inte direkt en julsång det heller.
Mellansnacket är trevligt och kontaktskapande. Men för långt! Här hade en redaktör med vassare sax gjort nytta.
Det gäller hela konceptet. Julinslagen är nästan uteslutande amerikanska låtar. Inget fel på ”White christmas” och ”Rudolf the red nosed reindeer”, men var är vår inhemska skatt av julsånger? Dessa fyra begåvade och rutinerade sångare hade med bravur kunnat leverera några av dem i både tre- och fyrstämmiga sättningar.
Kanske är jag gnällig nu. Crusellhallen är utan tvekan nöjd. Men kontentan blir att med en tydligare julröd tråd hade kvällen bättre levt upp till namnet Christmas night – som ju så många av oss längtar efter så här års.