Herrgården Bråborg vid Bråviken. Ur Erik Dahlbergs "Suecia antiqua et hodierna" ("Det forna och nuvarande Sverige") från 1701.
Böcker
Christopher Jarnvall och Ulf Gemsiö
”Vasalandet Vikbolandet”
Vulkan
”Kenn tigh sielff…”
Så skrev vikbolänningen och fältherren Karl Karlsson Gyllenhielm (1574-1650) sokratiskt i sin självbiografi. Själv var han utomäktenskaplig son till Karl IX och dennes frilla Karin Nilsdotter, en prästdotter från Östra Husby. Hans uppmaning gäller förstås oss alla, vilka är vi egentligen? Kan historien hjälpa oss att få svar på det?
Johannisborg. Ur Erik Dahlbergs "Suecia antiqua et hodierna" ("Det forna och nuvarande Sverige") från 1701.
För ”landsfadern” Gustav Vasa och hans ättlingar var det bördiga och strategiskt belägna Vikbolandet ett viktigt säte att styra riket från. I dag finns det endast ruiner och bortglömda spår av det, fästningarna, slotten och herrgårdarna. Stegeborg, Norrköpingshus, Johannisborg, Skenäs och Bråborg har förfallit, blivit byggnadsmaterial, eldhärjats eller plundrats och bränts ner av ryssarna vid stormaktstidens slut.
Stegeborgs slott utanför Söderköping. Ur Erik Dahlbergs "Suecia antiqua et hodierna" ("Det forna och nuvarande Sverige") från 1701.
Skenäs i Östra Husby. Ur Erik Dahlbergs "Suecia antiqua et hodierna" ("Det forna och nuvarande Sverige") från 1701.
Christopher Jarnvall är Sverigedemokraternas kommunalråd i Norrköping och Ulf Gemsiö är pensionerad historielärare vid riksinternaten Grennaskolan och Lundsbergs skola, där han var ansvarig för prins Carl Philips utbildning. Tillsammans utforskar de vår förindustriella historia.
Christopher Jarnvall, författare och Sverigedemokraternas kommunalråd i Norrköping, är aktuell med en ny bok om Vasatidens Vikbolandet.
Ulf Gemsiö, pensionerad gymnasielärare i historia, har skrivit "Vasalandets Vikbolandet" tillsammans med Christopher Jarnvall.
Vasarna är i fokus, inte minst den kungliga ättens kvinnor. Vi får exempelvis veta allt om Cecilia Vasa (1540-1627), en vikboländsk partyprinsessa och sjörövardrottning som var glad i vin och karlar (huvudperson i riksskandalen ”Vadstenabullret”), blev superkändis i den engelska societeten under hennes tid vid drottning Elizabet I:s hov, drev skogs- och järnbruk från Arboga i Västmanland och hade Skenäs som bas för sina egna piratskepp!
Cecilia Vasa (målning från 1625 av okänd konstnär) blev en superkändis vid Elisabet I:s (målning av William Segar från 1586) hov.
I skuggan av kungligheterna skildras också det vanliga folkets liv, Jarnvall och Gemsiö berättar om Tobohäxans (omnämnd som Barbro) och de andra trollkvinnorna från Vikbolandets tragiska öde som offer för tidens skrock och intolerans. Dessa befarades med sin “svartkonst” vara ett hot mot Vasarna och beskylldes för att orsaka den rikliga förekomsten av psykisk sjukdom bland dem.
I dag förknippar vi mest vår identitet med industrialismen, 1800-talets omvälvande förändring från jordbrukssamhälle till modern stat. Jarnvall och Gemsiö pekar på värdet av den äldre historien. De långa linjerna bakåt gör det lättare för oss att förstå vägen framåt och varför vi själva är de vi är. Sådant är betydelsefullt, inte minst för den demokratiska gemenskapen.