Weyler
Dagens Nyheters reporter Björn af Kleen skrev nyligen en krönika i Journalistförbundets tidning Journalisten om ett råd han fick under sin utbildning: att inte låta sig bjudas på kaffe. Bjudfika kan rubba tilltron till reporterns självständighet, är tanken.
Ett sämre tips kan han inte tänka sig, skriver Björn af Kleen. En intervju ska så lite som möjligt likna ett förhör. Så kaffet kan mycket väl göra gott för jobbet.
Förmågan att få själva intervjumomentet att inte synas är ofta påtaglig i den artikelsamling som nu ges ut, knappt tjugo av af Kleens texter, alla från de senaste åren och med något undantag ursprungligen publicerade i DN.
Porträttet av kultur- och demokratiministern Alice Bah Kuhnke är ett exempel. De pratar på vägen, i baksätet på en bil. I den färdiga texten förefaller samtalet helt ledigt. Hennes öppenhjärtiga beskrivning av hur hon träffade sin man till exempel är avväpnande och, tänker jag mig, säger mycket om henne som person. Vilken å andra sidan även speglas i hur hon blandar ihop Julian Assange och Edward Snowden i ett annat sammanhang. En mångfacetterad bild växer fram.
Texten om Gustav Fridolin är av en annan karaktär. Där närmar han sig objektet på omvägar, via andras uttalanden om honom.
Stil, ton och metod anpassas elegant till ämnet och personen. Horace Engdahl, Magdalena Andersson och Lena Andersson är ytterligare några som porträtteras.
Den senare delen av boken består av texter som visserligen har kvar det personliga anslaget, men som tar sikte på att beskriva samhällsrörelser. Exempelvis en rätt så skrämmande text om Donald Trump. (Bokens titel är därmed något missvisande.)
Inte minst de två sista texterna ”Den yngsta högern” och ”Den äldsta högern” fångar effektivt tendenser som är på en gång subtila och potentiellt omvälvande. Den första handlar om den grupp av unga, radikala nationalister som med stort självförtroende, akademisk bildning och kulturellt kapital flyttar fram positionerna i rask takt. De är närmast motsatsen till SD:s ursprungliga väljarbas.
Ännu längre från traditionella SD:are står den Stockholmsöverklass som Björn af Kleen beskriver i det mycket uppmärksammade reportaget där paret Ulf Adelsohn och Lena Adelsohn Liljeroth uttalade sig i tydlig högerpopulistisk anda om mediers ”mörkläggning”. Över huvud taget fångar texten ett slags mentalitetsförändring i förhållande till SD och till rasism gränsande åsikter.
Mörka högerkrafter har vind i seglen. Björn af Kleen visar hur det tar gestalt och låter oss ana vad som väntar runt hörnet.