Titeln till Sune Axelssons nya diktsamling ”Tankar som blev dikt” beskriver något av själva tillblivelse. En ständigt pågående tankeverksamhet som söker sig mot diktens form. Rent av som en slag dagbok som öppnar dörren till författarens inre värd, där han ibland även ser sig själv utifrån och förstår andra människor inifrån dem själva.
Samlingen börjar med en programförklaring;
Dikten skapar rum av frihet
Där kan vi tycka
nästan vad vi vill
En dikt kan riva murar
öppna hjärtats dörrar
Dikterna sträcker sig från korta haikudikter till korta essästycken. De avmätta haikustyckena fångar ofta naturens plötsliga ögonblick för att sedan förlänga dem till själsliga tillstånd;
Ute faller snön
och bäddar in i glömska
Låt oss börja om
Andra teman är nostalgi och erotik. Inte sällan med ett slags samband dem emellan och en ton av smärta.
Sune Axelsson skriver med sin välkända iakttagande och empatisks ton. Det är dikter som söker bevara korta ögonblick men också minnen av hela liv. En bok att sjunka in i under höstens kortvariga men ändå starka ljus:
Minnets raukar fräts
ner. Men i mina drömmar
finns resterna kvar.