Lena Hilmersson debuterade som författare med romanen ”Om inte Rasmus fått röda hund”. En berättelse om de små sakerna i tillvaron som kan få livet att kantra med stora konsekvenser. Hur Madde och Anders relation går i kras då Anders själv far till Cypern på en resa som de planerat gemensamt.
När Lena Hilmersson nu presenterar en ny bok återvänder hon till samma berättelse, men skildrad ur Maddes perspektiv. Det är också en roman som mognat något, går på djupet och berättar om det unga Linköpingsparet på ett mer komplext sätt. Anders som har svårt att etablera en seriös och långvarig relation och istället fladdrar runt i kortvariga förbindelser. Madde som alltid tror de män hon möter om för mycket gott och som får betala för sin naivitet med svek och övergivenhet.
Kommer de att kunna lämna dessa personlighetsdrag bakom sig då de köper hus, renoverar, skaffar katt och flyttar samman? När är man framme vid sina mål? Hur vet man att det är rätt partner man valt?
Lena Hilmersson följer Madde och Anders i mötet med varandra och deras omvärld. Utan att höja några moraliska pekpinnar låter hon dem begå sina misstag och sedan söka sig vidare efter förändrade livsvillkor.
Det är en varm och lite underfundig berättelse om hur svårt det är med kärlek och relation, trots att vi alltid drömmer om det perfekta livet tillsammans. Egentligen skulle jag vilja sätta den här boken i händerna på varje ungt par jag möter på psykoterapimottagningen. Den är så allmänmänsklig och samtidigt fylld av kunskap om hur livet är, hur vi människor reagerar och vårt ständiga behov av självbedrägeri. Vi tror att vi fattar de stora besluten, men har egentligen bara gjort en kortsiktiga lösningar för att rädda oss i stunden.
Lena Hilmersson skriver säkert och med stor inlevelse. Språket är genomarbetat och texten flödande. Hon har koll på sin berättelse och dess personligheter. Det känns som om hon också vet en hel del om relationslivet och hur vi trasslar till det för oss i jakten efter lycka och kärlek. Men också att det alltid finns en väg framåt. Att varje misstag rymmer en möjlighet.
”Om det inte hade hänt” pekar på den där skenbara slumpen som tycks styra våra liv. Det hade hänt ändå, även om just det där inte hade hänt. Vi är de människor vi är. Så gott när allt får bli berättat av en författare som kan skildra det med glimten i ögat och ett säkert grepp om orden.