Det är 1630-tal och svensk stormaktstid. Nere i Europa härjar kriget, men hemma i Sverige löper livet på som det alltid har gjort. Den unga tvåbarnsmamman Karin basar numera över en hel hoper karlar som förvaltare på uppländska Leufsta bruk, och Erik har tagit avsked från kriget. På Lövberga sitter Anders tillsammans med sin hustru Lovisa och mor Karolina.
Familjen har kontakter på högsta ort, inte minst genom vänskapen med Axel Oxenstiernas brorsbarn Ture och Margareta. Ture vill – tjugo år gammal – bli befälhavare för Östgöta ryttare och Margareta studerar i Uppsala tillsammans med idel – oftast föraktfulla – unga män. Men framtiden bär med sig stora förändringar för dem alla. Krigets Europa tycks dra dem till sig.
”En vilsen själ” är en myllrande, färgstark roman som utspelar sig på så skilda platser som Mjölby, Amsterdam, Hamburg och Bankekind. En mängd personer och skeenden avlöser varandra, och för den som inte redan känner gestalterna från tidigare böcker kan intrycket ibland bli en smula rörigt. Men som berättare kan Redin verkligen sin sak. Han skriver medryckande med många fina detaljer och han kan sitt 1600-tal. Miljöskildringarna doftar och stinker. Språket känns helt naturligt för tiden, varken för modernt eller för arkaiskt, och det är ingen lätt balansgång.
Humor och drastiskt bildspråk är ständigt närvarande. Så sägs till exempel att ”Ture högg som en utsvulten vårgädda” när han vill utverka fördelar av sin mäktige farbror Axel. Eller att ”Tystnaden spred sig likt uthällda sädeskorn i rummet.”.
Lättläst, kunnigt, välskrivet. Men läs gärna tidigare böcker i serien först.