Wahlström & Widstrand
”Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa”. Orden från påskens passionsdrama har oändligt många gånger återfått sin aktualitet, då den som engagerat sig för andras hälsa, trygghet och läkedom själv blivit utsatt och hjälplös.
Karin Wahlberg, välkänd läkare och författare inte minst för sin romansvit om lasarettet i Kalmar senast med boken ”Livet går vidare”, får i början av 2015 beskedet att hon har ändtarmscancer. Operationen går så bra den kan. Karin Wahlberg slipper stomi. Men något är förändrat från denna stund då läkaren själv blivit patient. Som läkare vet man både för mycket om sjukdomen och för lite hur det är att vara i patientens roll. Det blir en existentiell hjälplöshet som författaren skildrar med uppriktighet och värme.
Det är inte första gången Karin Wahlberg konfronteras med cancern. Tidigt i livet, 1960, miste hon sin mamma i bröstcancer och minnesbilderna bakåt i tiden blir därför många och omtumlande. Förlusten av mamman ledde också till närvaron av en ny kvinna i familjen som ständigt avundade makens kärlek till sina barn.
Allt detta hände i samma tid som Karin Wahlberg skildrat i böckerna om Kalmar lasarett. Här sker något märkligt i ”Cancerland tur & retur”. Den blir en verklighetens utpost till romansviten. Hon liksom skriver in sig själv i samma berättelse, blir en del av den värld hon skildrat som författare.
Här finns också plats för många reflektioner kring dagens sjukvård. Sjuksköterskor och läkare på vårdcentralerna som mer tvingas hålla emot patienttrycket än att ta emot. Skillnaden mellan fincancer och fulcancer, där cancer i ändtarmen inte har samma status men en högre skamfaktor än annan cancer. Stötestenen för läkarna att lämna svåra besked när man själv vill bota. Som så ofta då vi befinner sig i en kris rörs alla tankar, minnen och olika problem upp till ytan i en kaotisk malström. Kvar blir till slut frågan: Vad gör vi med våra liv så länge det varar? Karin Wahlberg har skrivit en personlig bok om en egen svår tid i livet som kunde och kan vara också vår egen. Hela tiden så nära sina egna berättelser från 50-talets lasarett. Det här är en bok att hålla i handen när man reflekterar över alla de ovälkomna och oönskade besked de flesta av oss förr eller senare kommer att ställas inför. Så bra!