Svulstig metafor för mänsklig dårskap

Övers: Birgitta W Augustsson

Albert Bonniers förlag

Kosmopoliten Dan Vyletas roman "Rök" är en hybrid mellan Charles Dickens romaner, modern fantasy, thriller och den sortens kärleksberättelser där två män älskar samma flicka. I upptrappat tempo får man följa tre högreståndsungdomar i 1800-talets England på jakt efter mysterier de inte förstår.

Tjecken Dan Vyleta utbildades i Storbritannien, men han växte upp i Tyskland och bor numera i Kanada.

Handlingen i hans "Rök" kastar sig mellan en internatskola, ett gods där hemlig forskning utförs, en avrättningsplats i London och en gruva i vars skrymslen arbetare samlas för att utverka försäkringar till dem som dödas och lemlästas under arbetet. Upplösningen sker i Londons kloaker.

Halvmörker omsluter personerna, där de invecklas i död och fasa. Stämningen kunde inte varit mer dickensk. Ändå dras man inte in i någon trollkrets, för hur uppjagande händelser man än ställs inför, så berörs man inte av personerna. De förblir platta spelkortsfigurer, vars reaktioner beskrivs av författaren, men som inte själva träder fram ur berättelsen fyllda av liv och blod.

Vad man däremot måste beundra Vyleta för är hans skapande fantasi som möjliggjort ett äventyr som "Rök". Boken handlar om hur människan lyckats lägga en förbannelse över sig själv i århundraden genom att tro att en fullt förnimbar rök utvecklas hos den som är ond och att röken kan iakttas av omgivningen.

Han ger en vass skildring av hur de bemedlade profiterar på fenomenet genom att skapa en industri där man bland annat framställer kostsamma piller som tar bort röken. Med pillrens hjälp döljer präster, skolfolk och makthavare sin skuld medan de håller massan kvar i okunskap och skräck inför arvsynden.

Mot pillerätarna ställer Vyleta forskare som vill bryta rökens makt. Också deras syften och tillvägagångssätt är dunkla. De använder bland annat barn från perifera kulturer, där oskulden ännu råder, i sin forskning. Vyleta ställer samma fråga som Dostojevskij gjorde i "Bröderna Karamazov". Nämligen om huruvida priset av ett enda barns tårar kanske är för högt när vi ska förändra världen.

Beroende på hur man läser "Rök" är den antingen en ren äventyrsbok eller en tämligen svulstig metafor för mänsklig dårskap. Slutet är märkligt och påminner om TS Eliots påstående att allt ändas, inte med en skräll utan med ett pip.

Den nya sköna värld Vyletas forskare griper efter krymper till att bli en plats där en flicka kanske kan gifta sig med bägge de gossar hon älskar.