House
Panorama, Bråvalla
Lördag, 27/6
Precis som i fjol och 2013 avslutas hela Bråvalla-kalaset med dans. Förra året med svenska Axwell & Ingrosso med ett fyrverkerifyllt spektakel, 2013 stängde Avicii Bråvalla, och nu hade turen kommit till skotten Calvin Harris.
Jag hajar inte riktigt storheten med Calvin. En massa samarbeten med massor med artister. Det borde finnas utrymme för en nästintill oändlig kreativitet, men det hela känns ofta ganska tomt. Ingen direkt udd eller något som sticker ut, en slags John Farnham på steroider. Säga vad man vill om till exempel Swedish House Mafia, men det fanns iallafall karaktär (inte nödvändigtvis bra, men i alla fall karaktär) och igenkänningsfaktor.
Men ungefär var femte minut kommer ett break, och luften går ur. Jag vet att upphållen är tänkta som bryggor som ska leda upp till extas, men när de kommer så pass ofta börjar jag nästan undra om det är för att hans fanbase (tonåringar) inte orkar dansa konstant och behöver vila upp sig. Det hela blir en ganska trist historia. Jag trodde jag var gammal, men jag vill ha 75 minuter konstant ös.
Men det är klart, ibland är det skapligt röj. Calvins egna ”Blame” i remix av R3hab är det ganska bra tryck i, Rihannas ”Bitch Better Have My Money” (också i remix av R3hab) funkar bra. Och Hardwells ”Countdown” mullrar på rätt ok.
Publiken framför scenen tycker det är fantastiskt. Och det får man väl ge honom. Mellan alla breaks är det tjockt, fläskigt, stort och en miljard decibel med noll budskap. Det är därför det kallas stek.
House for the masses.