Hur manän ser det så är det aldrig en given resa att ta sig igenom ett Gorillaz-album. Idén om att allt ska få plats är given och sympatisk, så det är lätt att gå in i det här med en positiv attityd. Öster- och västerlandet får mötas och det är inte ens konstigt. Det funkar att göra så.
Men sympatisk betyder inte alltid att allt är bra. Lika ofta betyder det ett slags välvilligt mötande av en genre som är på tok för slätstruken. I ambitionen att allt ska kunna mötas så har man slipat ned anslaget så att det blir intetsägande. Det är våndan med allt för mycket dansgolvstänkande.