Yo La Tengo gör det aldrig lätt för sig. En avslutning med tre låtar som klockar på runt tio minuter och mycket därtill. Extremflummigt.
Samtidigt är första nio låtarna rätt behagligt lättuggade. Förmågan att göra snärtiga popsånger finns där och det känns som om bandet vill bevisa det innan man beger sig ut på musikalisk forskningsresa.
Trots dubbelheten gillar jag ändå att Yo La Tengo gör så här. Det skulle liksom inte vara samma band om det inte fick flippas ut lite.
Vill man följa med en orkester på upptäcktstur så är Yo La Tengo alltid en given farkost att hänga på. Mer kul än bra. Men ändå bra.