HĂ€r kommer ett bra livsrĂ„d: Undvik att Ă„ka fast för knarkförsĂ€ljning i Thailand. Att helvetet pĂ„ jorden Ă€r ett thailĂ€ndskt fĂ€ngelse har varit utom allt tvivel sedan Nicole Kidman förvĂ€grades sin astmasprej i miniserien âBangkok Hiltonâ (1989).
Hennes rollfigur var dessutom helt oskyldig. Det Àr inte Billy Moore. Han sÀljer och brukar det mesta som gÄr att snorta och röka. Hans dagjobb Àr att vara boxare men det framgÄr inledningsvis att hans bÀsta dagar kanske Àr passerade och att det kommer att gÄ vÀldigt, vÀldigt illa för honom. Mycket riktigt.
NÀr han blir gripen av den thailÀndska polisen Àr han yrvaken och eftersom han inte förstÄr thailÀndska kastas han in i ett förvirrande abstinenstillstÄnd dÀr det mest handlar om att hÀnga med och följa order. VÀl i fÀngelset Àr sovsalarna sÄ fulla att de intagna i princip ligger pÄ varandra, har man otur kan sÀnggrannen vara död. Knarket flödar och tillvaron pÄ insidan Àr Ängestladdad och liksom suddig, bÄde för Billy och för publiken, som fÄr uppleva fÀngelset genom hans ögon.
I filmens bÀsta stunder gör det ambitiösa fotot att man blir fullkomligt uppslukad av allt obehag. Kameran visar varenda svettdroppe och spÀnd muskel och man kÀnner nÀstan lukten av svett, sÄr och rÀdsla.
Det blir superintimt, pÄ gott och ont. Man blir nÀstan delaktig i en gruppvÄldtÀkt och njuter samtidigt av det vackra i en tatueringsscen dÀr det föds nÄgot slags gemenskap.
Billy försöker mest överleva och hittar rÀddningsplankor i fÀngelseboxningen och i Fame, en av de ladyboys som jobbar pÄ fÀngelset.
Men vem Ă€r egentligen Billy? Hur har han hamnat pĂ„ det hĂ€r fruktansvĂ€rda stĂ€llet i livet? Det erbjuds aldrig nĂ„gra svar pĂ„ de frĂ„gor som dyker upp. Tanken Ă€r vĂ€l att den filmiska upplevelsen i sig ska rĂ€cka, och det gör den ganska lĂ€nge â inte minst för att Joe Cole lyckas kombinera explosiv aggressivitet med en fin skörhet i sin Billy â men i slutĂ€ndan hade lite mer information krĂ€vts för att man pĂ„ riktigt ska investera i hans öde.
Filmen blir mer en stilövning Àn en helgjuten upplevelse, vilket Àr lite mÀrkligt eftersom den bygger pÄ den verklige Billy Moores sjÀlvbiografi, sÄ stoffet mÄste ju ha funnits tillgÀngligt. (TT)