Nostalgi och science fiction i 1960-talets Hongkong

Wong Kar-wai skapar filmisk poesi om kärlek, svartsjuka och tid i den underbara filmen "2046".

Hongkong-baserade regissören Wong Kar-wais film "2046" (2004) är en nostalgisk, flummig och romantisk dröm. Filmen finns nu att se på strömningstjänsten Cineasterna.

Hongkong-baserade regissören Wong Kar-wais film "2046" (2004) är en nostalgisk, flummig och romantisk dröm. Filmen finns nu att se på strömningstjänsten Cineasterna.

Foto: NonStop Entertainment

Filmtips2021-04-16 06:50
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Drama/Romantik

Titel: 2046

Visa på: Cineasterna

I rollerna: Tony Chiu-Wai Leung, Ziyi Zhang, Faye Wong med flera

Regi: Wong Kar-wai

Speltid: 129 min

Man skulle kunna tro att 2046 är ett årtal, men det är en mystisk plats dit man kan ta tåget för att återuppleva förlorade minnen. Många åker dit, få kommer tillbaka. Filmens huvudperson, en science fiction-författare i 1960-talets Hongkong, skriver om en man som har varit där. (2046 är också det år som Kinas löfte till Hongkong går ut, det som gav regionen 50 år av frihet efter det brittiska återlämnandet.)

Filmen, som kanske är den Hongkong-baserade regissören Wong Kar-wais flummigaste, är en sorts informell uppföljare till klassikern "In the mood for love" (2000). Filmerna var från början två olika projekt, men när de spelades in nästan samtidigt, och på samma plats, började de flyta ihop för regissören. "In the mood for love" hade premiär fyra år tidigare, och innehåller bakgrundshistorien, men enligt Kar-wai själv bör man först se "2046". Sedan kan man gå vidare, och få berättelsens borttappade pusselbit.

"2046" är litterär, med berättarjag i voice over, och samtidigt en av de mest visuellt vackra filmer jag vet. Kar-wais mångåriga samarbete med fotografen Christopher Doyle är legendariskt. Tillsammans skapar de filmisk poesi om kärlek, svartsjuka och tid. Kärleken är alltid olycklig, förlorad, ouppnåelig. Kvinnorna är vackra, männen svin, klänningarna många, cigaretten alltid tänd. Det är en nostalgisk, estetisk och romantisk dröm.