Efterlängtad urkraft

The Unthanks: Here?s the tender coming

Rabble Rouser Music

Någon sällsynt gång tar musiken med dig till platser du inte visste fanns. Så är det med Rachel Unthank & The Wintersets album "The Bairns" (2007); en skiva som jag spelat dagligen i drygt ett år.

Beroendeframkallande sånger som kryper under skinnet; vackra och melankoliska, men inte utan sälta. Minimalistiskt arrangerad folkmusik från nordöstra England. Jag förflyttas till Northumberlands regnpinade och dramatiska kustlandskap när jag lyssnar.

Rachel och systern Becky sjunger på bred geordie-dialekt, vilket bidrar till känslan av tidlöshet. Så här kanske det lät i kyrkan och på puben för hundra år sen, så kanske det kommer att låta om hundra år igen. Märkligt nog känns musiken också samtida och "nu", kanske för att de stoppar in låtar av artister som Robert Wyatt och Bonnie "Prince" Billy.

Vad jag har väntat på uppföljaren! Gruppen har bytt namn, ombildats och producenten Adrian McNally tagits in som fullvärdig medlem. Soundet är större, paletten har fler färger. En stråkkvartett förstärker, liksom en blåssektion. Men det är fortfarande systrarnas röster som får mig att lystra, var och en för sig och i den flätade stämsången. Sjömansvisor, sånger till absent friends griper tag lika mycket som den osentimentala skildringen av 1800-talets barnarbete i kolgruvorna i "The testimony of Patience Kershaw".

Urkraften i röster och instrument är drabbande. Jag förlorar mig i de vidunderliga arrangemangen och tänker att närmare Sandy Denny, 70-talets brittiska folkrockspionjär, går det förmodligen inte att komma.