Backyard Babies
Hawaii
Det blåser rysligt kyliga vindar över Hawaiiscenen denna lördagskväll, men det verkar inte Backyard Babies bry sig så mycket om. De levererar precis det de ska: rockmangel av småländskt snitt med både muskler och hjärta. Inledningen är strålande med "Everybody ready" från hyllade plattan "Stockholm Syndrome" och grabbarna verkar vara på ett lika strålande humör. "Year by year" och "Song for the outcast" får även den huttrande publiken på gott humör. Bandet bjuder också på ett premiärframförande av låten "Please please please" som handlar om "det som de flesta av er kommer att göra i tältet ikväll" enligt sångaren Nicke Borg (och då antar jag att han inte menar vrida ur dyngsura leriga strumpor). Det är hårt rockplöj av bästa märke, så pass bra att jag glömmer att frysa en stund. Precis när Danko Jones och Lasse Winnerbäck dyker upp för att gästsjunga i "Subculture heroes" börjar regnet att falla från den blygrå himlen. Publiken stannar tåligt kvar, hoppar i takt till "Brand new hate" med paraplyer och skvättande hårdrocksmanar. De småländska rockhjältarna överraskar inte ett dugg, men varför ska de göra det? De håller oss ju varma en stund.
Anna Lindberg
Petter
Atlantis/Bass Camp
Petter har visat att det går att ha både integritet och attityd och göra bra hiphop även om man inte kommer från betongförorten. Han bevisar sin stabilitet igen i Atlantistältet på lördagseftermiddagen. På fredagen har han varit och spelat på konkurrerande Mega Festival och lyckas hota Hultsfredspubliken till entusiasm ("ni vill väl inte vara sämre?" hojtar han). Fast jag tror att entusiasmen hade kommit ändå, utan hot. "Ey yo", "Tar det tillbaka", "Vinden har vänt" och "Fredrik snortare" är ju medryckande hiphopdängor som levereras med den där stabila pondusen som Petter besitter. Moneybrother gör ett bejublat inhopp i "Showdown" och när det är dags för paradlåten "Så klart" lyfts alla händer mot tältets tak. Jag antar att det inte är någon vidare komplimang inom hiphop-kretsar, men det är faktiskt väldigt mysigt att lyssna på Petter denna eftermiddag. Det kan ha att göra med att det är varmt och skönt inne i tältet, att publiken är glad och trivs med att gunga i downtempo. Jag hade lätt kunnat stå kvar och mysa med Petter några timmar till.
Anna Lindberg