Ad Libitum: Snyggt med kändisgäster

Ad Libitum innebar en härlig injektion i Linköpings körliv i slutet på 60-talet. Framför allt blickade kören västerut och sjöng gärna sånger arrangerade av friska fläktar som Ward Swingle och Norman Luboff. Ränderna verkar aldrig gå ur helt. Än i dag känns kören som mest självklar och bekväm i Swingles arrangemang av "Silent night" och Mel Tormés "Merry Christmas", två av sångerna under söndagens julkonsert.

En annan höjdpunkt var ett julsångmedley, arrangerat och lanserat av svarta gospelgruppen Take 6. Kör och dirigent verkar njuta av stunden och förmedlar stark musikglädje.

Janne Schaffer och Björn J:son Lindh, parhästar sen 40 år, var gästartister och med sig hade de Stefan Blomqvist på keyboards. I dag när alla julkonserter verkar vara koreograferade och regisserade in i minsta detalj så är det rätt skönt att uppleva en konsert, som inte känns genomrepeterad och superstrukturerad.

Det är lite 70-tal över upplägget: "Kören sjunger lite jullåtar, ni kör egna grejer och så gör vi något tillsammans i början och på slutet. Okej?". Jag vet förstås inte om det gick till så, men det känns så och varför inte? Bra musik är bra musik och den talar för det mesta för sig själv.

Men nu var det alltså julkonsert. Och kören lät som vanligt bra, både i den anglosaxiska och den svenska julsångsrepertoaren. Linköpingssonen Daniel Ralphsson gjorde att starkt intryck i Zacharias Topelius "Julvisa", nytonsatt av Sven-David Sandström. Janne Schaffers röda Fender matchade exakt kördamerna röda klänningar och förstärkte därmed jultemat.

Men gästmusikerna ägnade sig mer åt att spela den drömska, atmosfäriska new age-doftande musik som man kommit att förknippa med J:son-Schaffer. En slags filmmusik där man själv får skapa bilderna. Det var njutbart och skönt, alla tre är skickliga musiker, men mest fäste jag mig vid J:sons flöjtspel. Tonen var stark och klar i den lilla sopraninoblockflöjten och tvärflöjten fick han att skorra, viska, tjuta och flyga. Snyggt!

Janne Schaffers bluesiga solospel på "Jag vill ha en egen måne" rev ner kvällens näst längsta applåd. Själv tyckte jag att Ted Gärdestads söta visa fick en alldeles för stor kostym, och några julbilder framkallade tolkningen inte alls.

Över huvud taget uppstod det lite för få spännande möten mellan kör och musiker. Ett undantag var ett Agnus Dei-delen ur J:son Lindhs "Mässa", ett dramatiskt verk där kören spelade en viktig roll och där Schaffer och Blomqvist "duellerade" snyggt.

Som extranummer bjöds "Adams julsång", där Daniel Ralphsson imponerade storligen och där också Janne Schaffer gjorde några läckra inpass på gitarren. Tolkningen fick ett stormande bifall.

LOLLO ASPLUND