Jag försöker intala mig att regn och kyla är en del av charmen med festival, men lyckas inte övertyga mig själv. Vädret, och humöret, blir dock bättre i takt med att Slayer och Danzig sprider ondska över området. De förstnämnda är väntat trötta och tråkiga men Glenn Danzig är överraskande pigg.
Men det är Aerosmith vi väntar på. Musikaliskt har det inte hänt mycket sedan deras festivalbesök för två år sedan. Men i skvallerpressen har det snurrat envisa rykten om återfall i droger och alkohol för sångaren Steven Tyler som vid flera tillfällen har varit så gott som ute ur bandet. Något groll mellan medlemmarna går dock inte att finna, framträdandet är superproffsigt. Men tyvärr tror jag vi såg ett band som nu klivit in i gubbigheten. Det är inte lika intensivt som för två år sedan, däremot nästan identisk låtlista. Att återigen dra samma tråkiga bluescovers tyder antingen på bristande självinsikt eller dålig inspiration. Att bandet nästan helt ignorerar att de gjorde grymma låtar på sjuttiotalet känns också trist även om "Back in the saddle" är en tidig höjdpunkt. Jag hade väntat mig mer av de fram till torsdagsnatten till synes evigt unga Boston-legenderna.