För en timme slänger Hultsfred rockposerna och attityden i Hulingen och i närmsta buske, ja de hamnar lite överallt. När ett för dagen tio man starkt Madness kliver in på näst största scenen kan ingen hålla leendet borta, och kroppar kommer i självsvängning. Ett gäng lätt åldrade herrar med humor och allsångsrefränger som vapen. Trettio år i popmusikens tjänst har gjort dem till ett fantastiskt liveband. De har inget kvar att bevisa, bara att rulla ut festen och ha kul. Början är given, One step beyond, och sedan är dansen igång.
Madness har fått en nytändning, bandet som radade upp hitsinglar på det tidiga 80-talet har hittat tillbaka till varandra och har överraskande, nu i år, spelat in ett av sina bästa album någonsin. Detta har lett till att bandet, då och då, spelar live även utanför sitt älskade London. Och nu står de på en svensk scen för första gången på över 25 år. Självklart är det högtidsstund för oss som växte upp med bandet och helt plötsligt är publiken i Hultsfred i högst blandad åldrar. Här står tonåringar bredvid femtioåringar och alla trivs utmärkt i Madness sällskap. Gamla hits som House of fun, It must be love och Baggy trousers varvas med några nya låtar som fina Forever young och NW5. Det goda humöret håller i sig och en timme går alldeles för fort. Och visst: mot slutet kommer även den gamla monsterhiten Our house. Den får hela publiken att hoppa och sjunga galet som en man - Madness, helt enkelt.
MATTIAS AHLÉN