CCCC
Lill Lindfors med Östgöta Blåsarsymfoniker
Dirigent: Hannu Koivula
Crusellhallen, Linköping konsert & kongress 15/3.
Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ -
du är besviken
Edith Södergrans dikter känns fortfarande väldigt moderna. När Lill Lindfors sjunger ovanstående rader går det ett sus genom publiken och applåderna efter tolkningen av "Dagen svalnar" blir extra kraftiga.
Östgöta Blåsarsymfoniker bjuder varje år sin abonnemangspublik på en bonuskonsert med en känd populärartist. Förra året Sven-Bertil, i år Lill.
Men Lill Lindfors är nu en gång för alla en artist som avskyr slentrian, så tro inte att hon sjunger "En man i byrån" eller "Musik ska byggas utav glädje". Nej, den här konserten är vikt åt finsk lyrik och musik.
Blåsarsymfonikernas chefdirigent Hannu Koivula är förstås finne och Lill är född i Helsingfors av finlandsvenska föräldrar. Dessutom är det som Lill påpekar 200 år sen Finland och Sverige gick skilda vägar.
- Vi firar att vi ... blev av med... er, som Lill uttrycker det från scenen med den borna komediennens känsla för timing.
Det måste förstås utfärdas pretto-varning på ett program som har rubriken "En finstämd eftermiddag i dikt och ton", där finlandsvensk lyrik står i högsätet.
Visst är det ambitiöst upplagt, men det bär rätt igenom. Dels för att Hannu Koivula har hittat en perfekt musikmix som understryker de skilda känslor som strömmar genom dikterna. Det är allt från pastorala stämningar i Väino Ratios "Sommarbilder" till Jean Sibelius mer grovt utmejslade klangvärld.
Men det håller också för att superproffset Lill är noga med att variationen. Hon utnyttjar dikternas inneboende möjligheter, inte minst när hon deklamerar. Eeva Kilpi kan vara en rätt syrlig betraktare av tillvaron och det passar Lill som hand i handske.
Ta sången om den före detta unge älskaren, som nu börjar få flint och kulmage. Kvinnan som diktar önskar att hon hade blivit dumpad medan han ännu var ung och tilldragande.
Till ackompanjemang av ensam kontrabas och fingerknäpp tar Lill vara på textens alla galghumoristiska poänger.
Dikt och musik smälter alltså samman till en behaglig helhet och det är därför ingen vits med att lyfta fram en mängd enskilda detaljer. Men bara ett par ord om Hannu Koivulas dirigenringskonst. Med lika eleganta som precisa rörelser får han Blåsarsymfonikerna att spela med en befriande trygghet. Och dynamik!
Jag lämnar den närast fullsatta Crusellhallen med ett leende på läpparna och vill inte undanhålla läsaren denna typiska aforism från Kilpis penna:
Du ska få tillbaka dina brev
men av rent känslomässiga skäl
behåller jag smycken och pälsverk.