Klubb din mamma, Nationernas hus
7 februari
Naomi Pilgrim är ingen duvunge, hon har varit med under lång tid och bland annat körat bakom Lykke Li. Men det var under 2014 som det verkligen exploderade och hon som soloartist verkligen blev ett namn på musikvärldens läppar.
Den souliga rösten i kombination med hårda beats och fjäderlätta, nära baleariska, refränger spås en lysande framtid. Live förstärks alla dessa delar. Basen är tyngre och rösten ännu mer uttrycksfull. Dessutom ger konserten mig ett leende på läpparna, bara en sån sak.
Trots att hon bara har släppt en handfull låtar är Naomi Pilgrim redan befriande självklar på scen. Under den dansanta ytan finns dessutom en stor dos av svärta och samhällskritik.
Samtidigt infrias en ständig farhåga när det gäller mötet mellan "få släpp och en liten stad". Det är väldigt glest i publiken och inledningsvis avvaktande stämning. Även om åskådarna under artistens första hit "No gun" försiktigt börjar gunga med, hade de cirka 50 personerna behövt vara 100 till för att det skulle bli något riktigt tryck.
En lekfull och till synes genuint glad sångerska med två musiker på scen gör vad de kan, men under den korta konserten dränks dessvärre sången för ofta av gitarrer och bas. När den är över kvarstår suget efter extranummer som aldrig kommer.
Med låtar som "It's all good", "Rainmakers" och nämnda "No gun" är det med rätta vi talar om en artist som väntas bli en av våra nya stjärnor på musikhimlen under 2015. Att hon kommer att vinna en storpublik utomlands känns bara som en tidsfråga.
Lika troligt är det första och sista gången på ett bra tag vi får chansen att se henne på en lokal scen. Naomi Pilgrim är ämnad för större forum.
Konserten får klart godkänt, men den låga närvaron i publiken ger Linköping ett kollektivt underkänt i trendkänslighet.