Konsert
CCCC
Kristian Anttila
Support: Paint Everyday Orange och Zackarias
Liveklubben, Palatset, 16/11
Just denna afton kompletterade de varandra fint. Paint Everyday Orange framkallade små lyckofyrverkerier med smittande basslingor och gitarriff och Zackarias extra-allt-pop om de små sakerna hade jag gärna hört mer än fyra låtar av.
Men en stund innan Zackarias går på spatserar kvällens huvudperson Kristian Anttila okonstlat in i lokalen, iklädd en fantastisk, färggrann jacka. Sedan chillar han i publiken tills det blir hans tur att ta över. Den här jordnära attityden exploderar när han får en gitarr i händerna – vid första tonen i inledande Världens snuskigaste man dansar publiken. Han hinner dessutom både ta en vända ner på golvet och dedikera hiten Smutser till en lycklig kille i publiken under konsertens gång.
Om jag ska försöka sätta fingret på vad som var det bästa med spelningen, bland mycket som var riktigt bra, så är det att Kristian är en dynamikens mästare. På skiva tycker jag att hans låtar liksom smälter ihop och låter lite för lika, men när han framför dem live blir de fulla av nyanser och känslolägen. Detta sammantaget med Anttilas aldrig sinande energi, showmanship och ödmjukhet gör att betyget nästan – men bara nästan – tippar över till en femma.
Bäst: Smutser-euforin och att Anttila märkligt nog lät lite som Tage Danielsson i mellansnacken.
Sämst: Att Anttila skippade partyjackan till förmån för skinnpaj (som också var snygg, men ändå) på scenen. Kristian, var har du köpt den?
Sara Petersson