En arbetsseger för Dolly Parton. I sista låten, "Nine to five" kommer äntligen ett utsålt Globen på fötter och feststämningen infinner sig. Men vägen till finalen stördes av oväntat många longörer.
I ärlighetens namn är jag mer fascinerad av Dolly Parton som fenomen och entreprenör än som artist. Hon driver sitt eget nöjesfält, Dollywood, en restaurangkedja, ett filmproduktionsbolag. Sammanlagt har hon cirka 3000 anställda och har sålt närmare 100 miljoner album. Slå det den som kan!
Hon lär ha skrivit 4 000 låtar, så varför i helsefyr öppna konserten med en skrikig cover på Katrina & The Waves mediokra "Walking on sunshine". Ljudet är vedervärdigt där jag sitter och man befarar det värsta. Men redan tio minuter senare, i genombrottslåten "Jolene" är problemen åtgärdade. "Jolene" fångar som bekant om rädslan att bli brädad/övergiven, något som alla kan identifiera sig med. Det är säkert en av hemligheterna bakom hennes storhet. Budskapen går fram och någonstans bakom alla dollar och ansiktslyft finns en äkta känsla för det hon vill berätta om.
Problemen uppstår när hon vill för mycket. Att hon går på rutin ibland må henne vara förlåtet efter 50 år i branschen. Men här matchar hon sin nya film och sitt nya album så oförblommerat att det blir pinsamt. Hon berättar om sin enkla barndom bland elva syskon i Smoky Mountains i Tennesse. Vi har hört det förut, det blir segt och utdraget och damerna på raden nedanför mig tappar koncentrationen och börjar facebooka och twittra.
Dolly Parton sjunger bra och rör sig medryckande, men byter instrument och musikstil för ofta. Det blir splittrat och otydligt. Man förstår att syftet är att på ett proffsigt sätt bjussa på sig, men det blir för mycket uppvisningsmusik över det hela.
Utom när bandet spelar bluegrass. Med mandolin, banjo och fiol i sättningen så lyfter det. Vi får glimtar av låtar som "Dueling banjos", "Mule skinner blues" - samt Beatleslåten "Help" i ny tappning. Kul!
Sista halvtimmen var också bra, då hon låter musiken/hitsen tala och håller tillbaka mellansnacket. Ju enklare, desto bättre, Dolly!