Det bör sägas med en gång: Korn, DAF, Thåström och resten av lördagens band i all ära. Det var de två första dagarna som lockade till 2009 års Arvikafestival. Ett Nine Inch Nails som ska lägga ner efter pågående turné var torsdagens dragplåster. Depeche Mode, med en canceropererad Dave Gahan, var fredagens.
Utöver det en fin uppställning mellanband med Röyksopp, bob hund och Eagles of Death Metal så var saken biff. Succé.
Men att den 18 upplagan av Arvikafestivalen fixat önskebandet Depeche Modes enda Sverigespelning är givetvis hemligheten bakom publikrekordet på 22 500 besökare. Sällan har det varit sådant tryck framför Vintergatan som när 25 000 - inklusive gäster och funktionärer - på fredagsnatten gungade till den två timmar långa showen med stora, snygga videoprojektioner, men kanske framförallt med Precious, Enjoy the Silence och extranumret Personal Jesus som höjdpunkter.
Lika vackert var inte Nine Inch Nails. Men hårdare. Kompromisslöst är ordet, då Trent Reznor valde att mest spela nytt på sista Sverigegiget. Säkerligen fick ändå många gamla fans en klump i magen när Head like a hole och Hurt avslutade och Trent gick av med orden Tack för allt.
Men NiN har varit bättre.
Frågan är dock om Arvikafestivalen varit det. Har man till och med tagit över manteln som Sveriges rockfestival från Hultsfred? Peace & Love är ju en stadsfestival med allt vad det innebär. Men besökte man Hultsfredsfestivalen när för tio år sedan känner man igen både storleken, bandmixen - ja nästan allt, ner till de allt tunnare leden goter och syntare och de dominerande vanliga festivalbesökarna i färgglada rock-t-shirts.
Spännande.