Asta Kask är imponerande envetna. Det borde inte vara möjligt för ett band som var verksamma under den första punkvågen i slutet av sjuttiotalet att 2010 inte vara helt irrelevanta och verka trötta. Men Asta Kask lyckas. De visar upp en energi som brukar vara förbehållen betydligt yngre band, och har inga problem att få folk att lyssna.
Atmosfär var halvfullt, men de som kommit gör i alla fall sitt bästa för att hylla sina hjältar.
De får dessutom en passande aggressiv uppvärmning i form av förbanden Restless Knights och Saturday?s Heroes.
Asta Kask behöver inte anstränga sig nämnvärt för att få med publiken på noterna, även om det framför allt är de gamla klassikerna som får bäst gensvar - "Ringhals Brinner", inte minst. Bandet kör en hel del spår från fyra år gamla "En för alla ingen för nån", som får räknas som det nya materialet i sammanhanget. Därifrån är det framförallt "Till vilket pris som helst" som sticker ut.
Det enda problemet med spelningen är att det kan bli lite enformigt. Men det ligger väl i punkens natur, så det är nog en onödig anmärkning.
Under extranumren gör sig kanske åldern i bandet påmind. De tappar bort sig och får starta om två låtar, något de inte direkt verkar störas av utan skämtar bort. Över huvud taget är det tydligt att bandet har väldigt kul ihop på scen. Och när sedan publiken har minst lika kul, är två avbrutna låtar inget att bry sig om. Det var en kul punkkväll, helt enkelt.
ANDREAS ANDERSSON